God helg till alla (med Mackenzie Dysart från Reason One)

Läs transkriberingen:

Vi testar att transkribera våra poddar med hjälp av ett program. Ursäkta eventuella stavfel eftersom boten inte är korrekt till 100 procent hela tiden.

Ben Aston:

Välkommen till DPM-podden, där vi går bortom teorin för att ge expertråd inom projektledning för bättre digitala projekt. Tack för att du lyssnar. Jag heter Ben Aston och är grundare av The Digital Project Manager.

Många av oss projektledare är rädda för att åka på semester eftersom vi oroar oss för att våra projekt ska gå ungefär lika långt åt skogen som våra semestrar. Men att åka på semester är väl bra, eller hur? Jo, om du har kunnat lämna över dina projekt ordentligt. Om du inte har kunnat göra en bra projektöverlämning kommer du sannolikt tillbaka till en mycket arg kollega som har tagit hand om dina projekt, och ett projekt som ligger efter i tidplanen ungefär lika mycket som tiden du var borta.

Hur kan vi ta semester utan att stressa upp oss själva eller våra kollegor under processen? Det får vi veta i dagens poddavsnitt, när vi pratar om en god helg för alla.

I dag pratar jag med Mackenzie Dysart, senior projektledare på ecentricarts. Hon är PMP, CSM och certifierad projektledare och valde faktiskt, vilket är intressant, projektledning som karriärväg. Det ska vi prata om om en stund. Hon har arbetat med alla möjliga sorters projekt – digitala projekt, trycksaker och appar. Hon har också erfarenhet från både kund- och byråsidan, så vi ser fram emot att prata med Mackenzie. Hej, Mackenzie.

Mackenzie Dysart:

Hej.

Ben Aston:

Tack för att du är med i programmet i dag. Jag träffade Mackenzie på DPM Summit i september och tyckte att hon verkade vara en smart person med mycket intressant att säga. Jag bad henne skriva ett inlägg åt oss. Mackenzie är faktiskt mycket aktiv på Twitter. En sak som jag såg att Mackenzie skrev på Twitter under DPM Summit var att hon skulle utmana sig själv att träna mer regelbundet. Jag tyckte att det kunde vara bra med lite ansvarstagande i direktsändning. Har du tränat regelbundet, Mackenzie?

Mackenzie Dysart:

Nej. Men jag har faktiskt anmält mig till några sporter, vilket jag tycker gör mig mycket mer ansvarstagande eftersom jag har ett lag som är beroende av mig. Så nu spelar jag volleyboll och fotboll varje vecka. Då är jag åtminstone ute och gör något. Det är fysiskt. Jag tröttar ut mig själv–

Ben Aston:

Där ser du. Det räknas.

Mackenzie Dysart:

… ansvarstagande, eller hur?

Ben Aston:

Japp. Där har vi det. Det är regelbunden träning. Det räknas.

Mackenzie Dysart:

Det fungerar på vissa sätt.

Ben Aston:

Ja, absolut. Jag är verkligen nyfiken, för du säger att du valde att bli projektledare som karriär. Det är inget jag tror att jag någonsin har hört någon säga. Jag tror att du är den första personen jag träffat som någonsin–

Mackenzie Dysart:

Jag vet, jag trodde inte att det var så konstigt. Jag tyckte att det var ganska normalt.

Ben Aston:

Hur väljer man att bli projektledare? Hur gick det till?

Mackenzie Dysart:

Jag tog examen från universitetet och hade ingen aning om vad jag ville göra. Jag hade en kandidatexamen i internationell företagsledning. Jag flyttade till Toronto. Jag visste egentligen inte vad jag ville göra. Till slut fick jag ett jobb som rekryterare. Jag arbetade som teknisk rekryterare och var hemsk på det. Verkligen dålig. Människorna jag arbetade med var så trevliga, men jag var helt enkelt inte särskilt bra på jobbet.

Ben Aston:

Jag läste dina omdömen. De sa trevliga saker om dig, så oroa dig inte.

Mackenzie Dysart:

Ja! Ja, allt är positivt.

Ben Aston:

Varför var du så dålig? Vad var det som var så dåligt?

Mackenzie Dysart:

Jag hade svårt för att det inte fanns något konkret resultat i slutet av dagen. Jag kom klockan åtta och gick klockan fem. Jag hade försökt hitta personer till alla möjliga roller och det fanns ett inslag av tur i arbetet, och jag är inte en särskilt tursam person. Men det handlade också om att jag kunde arbeta väldigt hårt och ändå ibland inte ha något att visa upp. Mina kandidater blev inte valda, av någon anledning, och i slutet av dagen fanns det inget konkret resultat av det jag hade gjort.

Men en av sakerna jag arbetade med var att rekrytera till roller inom projektledning. Jag pratade med de här personerna, tog reda på vad de gjorde och vad de tyckte om med sitt arbete. Jag började se sambanden och tänkte: ”Nej, det där skulle jag vara riktigt bra på och tycka om.” Det omfattar allt som gör mig lycklig i livet och ger ett konkret resultat i slutet av dagen.

Jag slutade på rekryteringsföretaget och började studera igen på Sheridan College. Där tog jag en påbyggnadsutbildning i projektledning. Det gav mig en åtta månader lång intensivkurs i allt som rör projektledning – omfattning, hantering, tid och allt sådant. All teknik och teori bakom det. Därefter hade jag alla kurser jag behövde för min PMP-examen. Sedan började jag på en byrå som hette Mosaic Sales Solutions, och där fick jag mitt första jobb som projektkoordinator. Jag satte i gång direkt och har aldrig sett tillbaka.

Det är ett av de mest givande arbeten jag kan tänka mig. Jag får arbeta med väldigt intelligenta människor, hjälpa dem att lyckas och sedan har jag något att visa upp för det arbete jag lägger ned i slutet av dagen.

Ben Aston:

Ja, det är häftigt. Jag är nyfiken på om du studerade både de hårda och mjuka färdigheterna inom projektledning under den åtta månader långa kursen?

Mackenzie Dysart:

Ja, faktiskt. Det var en av de bästa sakerna med utbildningen. Där fanns de hårda, tekniska färdigheterna – hur man hanterar omfattning, tid, kostnad, kvalitet och personalfrågor. Men det fanns också kurser i kreativitet, ledarskap och innovation. Där fick jag lära mig hur man leder ett brainstormingmöte och hur man blir bekväm med att tala inför människor.

Det hjälpte mig verkligen att bli bekväm med att tala inför människor, tillsammans med ett par andra presentationer, och att lära mig läsa av ett rum och arbeta med olika typer av människor. De lade också mycket fokus på de mjuka färdigheterna för att hjälpa en att lyckas. Det tycker jag var en av de bästa delarna av programmet, eftersom jag kunde gå det på heltid i åtta månader.

Ben Aston:

Toppen. Jag är också nyfiken eftersom det inte är så många som, på den punkt i karriären där du befinner dig, har arbetat både på kund- och byråsidan. Du arbetar uppenbarligen på byråsidan nu, så du måste vara försiktig med vad du säger om det. Vad skulle du säga är skillnaden som digital projektledare? Varför har du hamnat på byråsidan i stället för kundsidan?

Mackenzie Dysart:

Jag tycker att det finns många likheter som människor inte alltid ser, och sedan finns det skillnaderna. En sak jag skulle säga om att arbeta på kundsidan är att man på något sätt fortfarande känner sig behandlad som en byrå. Åtminstone där jag var. Vi var fortfarande centrum för den digitala servicen, så det var olika affärsområden inom företaget som kontaktade oss och sade: ”Hej, vi behöver det här, det här och det här.” Vi behövde vända på det snabbt och agera nästan som en intern byrå.

Men det finns en enformighet i att alltid arbeta med samma varumärke. Det var en av sakerna som drev mig tillbaka till byråsidan – att få en förändrad arbetstakt med alla olika projekt, olika kunder, deras behov och krav. Jag vet att det kan vara lite kaotiskt för vissa, men jag tycker om omväxlingen och att hålla hjärnan i gång.

Jag tycker att det bästa sättet att beskriva projektledning med ett vagt uttryck är att likna det vid att arbeta som servitör. Du har alla dessa olika kunder vars förväntningar du måste hantera, hur snabbt de får saker och ting och vad som händer om saker blir försenade. Du måste sätta rätt förväntningar, få in rätt krav för att komma i gång och se till att de betalar fakturan i slutet av dagen. Det handlar verkligen om att jonglera allt detta. Jag tycker att det är givande och utmanande, på ett bra sätt, att hoppa mellan olika varumärken, krav och människor. Det håller saker och ting intressanta.

Ben Aston:

Berätta om vilken typ av projekt du arbetar med just nu.

Mackenzie Dysart:

Just nu fokuserar jag mycket på redesign av webbplatser. Jag arbetar med både ideella och kommersiella kunder. Vi hanterar projekt för WordPress och ett annat CMS som heter Kentico, och sedan hanterar vi kundernas webbplatser. Vi har också några SLA:er som jag stöder. Jag har ungefär tre eller fyra kunder och alla deras delprojekt under sig.

Ben Aston:

Du är uppenbarligen kvalificerad som projektledare och har gjort många olika saker. Vad har du haft mest nytta av? Du har din PMP, din CSM och certifikatet från Sheridan College. Det finns mycket skepsis mot certifieringar inom den digitala projektledargemenskapen, men vad tycker du som faktiskt har några? Vad är din syn på PMP, CSM och certifieringar inom projektledning?

Mackenzie Dysart:

Jag har arbetat som rekryterare, och det är här allt hänger ihop. Jag vet och förstår hur viktiga nyckelord är. Det var en av de främsta anledningarna till att jag tog min PMP-examen. Det är väldigt lätt för människor att avfärda en på grund av att man saknar den. När man kommer längre i karriären spelar det mindre roll, men eftersom jag precis hade börjat ville jag se till att jag hade allt som kunde stödja mig.

PMP är svårt eftersom det främst är inriktat på storskaliga projekt som teknik och IT-infrastruktur. Det var där jag hade mest problem. Utbildningen jag gick inom min påbyggnadsexamen var väldigt hjälpsam inför PMP-provet. Den gav mig alla kurser jag behövde och lärde mig enligt boken vad jag skulle kunna och hur jag skulle tänka.

Det intressanta med PMP är att man inte får skriva provet förrän man har ett visst antal timmar bakom sig. Jag tror att det motsvarar två eller tre års erfarenhet. Man hinner då ändra sitt sätt att tänka från hur man tror att man ska göra till hur man faktiskt skulle göra.

Det är lite svårt eftersom mycket är svårt att relatera till som digital projektledare när man gör PMP-provet. Men det finns en bra grund i hur man hanterar förändringar, omfattningsglidning, budget och liknande. Intjänade värden-rapporter är användbara. Jag vet att vi gärna använder nedbränningsdiagram i agila projekt nu, men en bra rapport över intjänat värde är fortfarande mycket användbar för att visa hur projektet utvecklas.

Jag tycker att PMP har ett värde, särskilt när man precis börjar. Det skadar inte. Om man redan har erfarenhet av projektledning tycker jag inte att den är nödvändig, men den är definitivt en bra startpunkt för någon som börjar sin karriär inom projektledning eller funderar på det.

När det gäller certifierad Scrum Master tycker jag att det är en svårare fråga. Realistiskt sett handlar certifieringen mest om att visa att man är människa. Det var en tvådagarskurs där vi arbetade med våra mjuka färdigheter. De mjuka färdigheterna är mycket viktiga, så där finns ett värde, men det var ett av de enklaste prov jag någonsin skrivit eftersom det bara hade 30 frågor.

Ben Aston:

Jag vet att man kan göra om det tre gånger.

Mackenzie Dysart:

Ja, och jag är ganska säker på att man kan googla svaren också. Det handlar mer om att lära sig de mjuka färdigheterna och öva. Om man går någon form av kurs i ledarskap eller facilitering kan man väga upp det. Men certifieringar hjälper återigen till att skilja en från andra när man söker jobb, försöker hitta en ny tjänst eller flyttar utanför sitt vanliga nätverk. Det är väldigt användbart att ha de där bokstäverna efter sitt namn.

Ben Aston:

Ja. Jag håller nog med, särskilt om certifieringen som Scrum Master. Jag gjorde den också. För mig verkade den lite som ett sätt att tjäna pengar – man behövde i princip bara dyka upp för att klara den. Med PMP måste man faktiskt lära sig saker.

Det förvirrande med PMP är att man får flervalsfrågor där alla svar låter rimliga. Det finns bara en särskild ordning som PMP eller PMBOK säger att man ska följa: gör det här, sedan det där och sedan det där. Man gör så småningom allt, men de vill att man ska ange en mycket specifik ordning.

Mackenzie Dysart:

Ja, och dessutom finns det 25 falska frågor som man inte vet inte räknas. Av de 200 frågorna räknas 25 inte eftersom de testar frågor som de kanske vill lägga till i senare prov. Jag hade en sådan där en enda ändrad ord ändrade hela innebörden. Det fanns inget korrekt svar om jag inte ändrade det ordet, och då fanns ett korrekt svar. Jag tänkte: ”Jag gör det här antagandet och hoppas samtidigt att det inte är en riktig fråga som bedöms.”

För CSM valde jag bara den billigaste varianten som fortfarande inkluderade frukost och lunch.

Ben Aston:

Det var bra. Jag fick varken frukost eller lunch med min, så du gjorde ett bra val.

Mackenzie Dysart:

Ja.

Ben Aston:

För ungefär 1 000 dollar? Betalade du ungefär 1 000 dollar inklusive frukost och lunch?

Mackenzie Dysart:

Ja, jag tror att det var 1 100 dollar.

Ben Aston:

Och frukost och lunch. Inte illa.

Mackenzie Dysart:

Jag jämförde olika alternativ. Jag hade krav, men de var inte särskilt stora.

Ben Aston:

Jag brukar fråga människor om de nyligen hittat något som gör deras projektledarliv bättre. Några verktyg eller någon teknik som gör dig entusiastisk just nu?

Mackenzie Dysart:

Just nu håller vi internt på ECA på att identifiera ett nytt projektledningsverktyg. Jag skulle inte säga att jag har hittat ett verktyg ännu, men vi försöker identifiera ett nytt verktyg och jag har demonstrerat alla dessa alternativ för att ta reda på vad som fungerar bäst. Vad tycker jag om? Vad tycker jag inte om? Det har tagit mycket av mitt fokus just nu. Det är intressant att se hur olika företag har skapat verktyg som gör samma sak, men på lite olika sätt.

Ben Aston:

Vad står på kortlistan just nu?

Mackenzie Dysart:

Det vi demonstrerade förra veckan var 10,000 Feet. Sedan minns jag inte vilket som kommer härnäst. Jag är dålig på att nämna verktyg och kommer inte ihåg.

Ben Aston:

Tittar ni mer på resurshantering, tidrapportering och sådant?

Mackenzie Dysart:

Ja, vi har kommit fram till att man ur ett ärende- och utvecklingsperspektiv inte kommer undan ett särskilt system. Vi fortsätter med Jira. Sedan försöker vi hitta ett system som rymmer allt annat. Just nu ligger projektplanering, resursplanering och tidrapportering i olika verktyg, så att samla allt skulle vara en mycket välkommen förändring.

Ben Aston:

Det finns många bra verktyg, så jag antar att du har tittat på–

Mackenzie Dysart:

Ja…

Ben Aston:

Resource Guru, Hub Planner och Float. Alla är bra alternativ.

Mackenzie Dysart:

Ja.

Ben Aston:

Då går vi vidare till din artikel. Jag minns att mitt kanske mest traumatiska minne var när jag åkte på semester och trodde att jag hade gjort en riktigt bra överlämning med min kundansvariga. Jag tyckte att jag hade gett honom väldigt tydliga överlämningsanteckningar. Jag kände mig trygg och han sade: ”Oroa dig inte. Jag har koll.” Vi var goda vänner och är fortfarande goda vänner.

Men när jag kom tillbaka från semestern hade projektet inte bara stått stilla utan faktiskt gått bakåt. Jag hade varit borta i tre veckor och projektet hade gått tillbaka till projektinitieringen, trots att vi skulle ha varit i slutet av projektet. Det får dig antingen att känna dig trygg med att dina överlämningar aldrig varit så dåliga eller skrämma dig från att någonsin ta semester igen.

Det är semestertider nu och vi går mot julen. Jag tror faktiskt att det här är en av årets svåraste perioder att göra överlämningar, eftersom det ofta inte finns någon att lämna över till. Alla reser bort. Men låt oss låtsas att det är en normal situation där någon kan ta över dina projekt. Du pratar i ditt inlägg om projektöverlämning och om att använda olika mallar.

Berätta om de olika mallarna du använder. Det viktiga när vi lämnar över ett projekt är att se till att den andra personen verkligen förstår nuläget, vart vi försöker ta oss och alla förväntningar och all kunskap som vi har medan vi är borta. Vi har förstås massor av information i huvudet. Hur undviker man att ge någon för mycket information men ändå tillräckligt?

Mackenzie Dysart:

Jag tror att det verkligen beror på organisationen man arbetar i. Jag har behövt göra mycket detaljerade överlämningar där själva överlämningen ibland har varit mer arbete än semestern. Då var semestern nästan inte värd det. Jag tror att det handlar om att hitta balansen och förstå hur mycket kunskap de andra redan har.

Jag brukar veta vad som händer i andras projekt eftersom vi pratar mycket om dem som projektledarteam. Det är väldigt hjälpsamt. När vi delar information regelbundet som team minskar en del av risken, eftersom jag redan vet vilka projekt som går bra och vilka som inte gör det.

När du väljer någon som ska täcka ditt projekt kan du, om möjligt, välja den som har mer tid eller enklare och mindre stressiga projekt. Det är också bra att välja någon som varit involverad i projektet, arbetat med kunden tidigare eller redan har viss bakgrundskunskap.

När det gäller mallen beror det på de interna systemen. Jag föredrar mallar på hög nivå. Jag har tillhandahållit två mallar som du kan komma åt via thedigitalprojectmanager.com. Den ena är i princip ett Google-kalkylark och visar flera projekt samtidigt: vad som händer på hög nivå, budgetintervall, status, aktuell fas, viktiga kommande leveranser och andra anteckningar. Den är särskilt användbar för underhållsprojekt eller projekt som inte är alltför intensiva.

Den är också användbar om du inte ska vara borta så länge, till exempel tre veckor. Om du bara är ledig en vecka kan du skriva: ”På måndag har vi statusmöte. På onsdag förväntar de sig det här och på fredag ska du skicka en uppdatering för veckan.” Eller: ”Det här är sakerna de förväntar sig ska bli klara och det här är budgeten du har att arbeta med under veckan.”

Om du har ett mer detaljerat och krävande projekt och ska vara borta länge behövs en mer detaljerad version i Google Dokument. Där skriver jag vem kontaktpersonen är, vilket sätt som är bäst att nå personen på och var alla projektfiler finns. En av nycklarna är att vem som helst ska kunna hitta dokumentation och annat som behövs i projektet medan du är borta. Det är bra att ha allt samlat och organiserat på en plats, men informationen måste också gå att hitta.

Det är också viktigt att beskriva hur man kommunicerar med kunden. Vissa föredrar telefonsamtal framför e-post eller trådar i Basecamp. Ditt bästa sätt att hantera kunden, projektet eller en resurs kan dokumenteras där. Jag säger också i mitt inlägg: ”Överväldiga inte människor. Ge dem inte ditt bagage.” Ge dem det de behöver veta, men tillräckligt med detaljer för att de ska lyckas.

Skriv i punktform. Punktlistor är enklare. Skriv inte en berättelse, för ingen kommer att läsa den. Se till att allt finns i korta punkter och meningar så att mottagaren kan hitta informationen eller hitta det dokument som innehåller resten av informationen.

Ben Aston:

Jag tror också att själva överlämningsprocessen är viktig. Det är en sak att skriva anteckningarna. Som personen som skriver dem är vi upptagna av att åka på semester och har förmodligen inte avsatt tillräckligt med tid. Min senaste erfarenhet var att vi inte hade hunnit prata igenom saker ordentligt och att personen sedan skulle lämna. Berätta om din bästa process. Det handlar om att skapa dokumentation och skriva ned allt, men där slutar det väl inte?

Mackenzie Dysart:

Nej. Det är viktigt att planera i förväg. Du vet ju att du ska åka på semester. Jag vet att semestrar kan komma plötsligt, men projektledare kan planera mycket och ändå tycker vi att det är det läskigaste i världen att planera vår egen frånvaro. Planera i förväg. Om du vet att du ska vara borta om en månad kan du börja prata om vem som ska täcka projektet.

När du vet vem som ska täcka projektet bör du, minst en vecka i förväg om möjligt, ha ett första introduktionsmöte. Ta personen uppdaterad och kopiera in personen i kommunikationen. Bjud in personen till statusmöten om den vill. Ge personen möjlighet att förstå projektets flöde innan du åker så att frågor kan komma upp i tid.

En projektövergång dagen innan du åker hjälper ingen. Mottagaren hinner inte ta in informationen och upptäcker kanske inte sina frågor förrän senare. Det är viktigt att låta övergången ske gradvis och finnas tillgänglig för frågor.

Det är också viktigt att mottagaren har tillgång till mötena medan du är borta – inte bara är inbjuden utan också kan vara värd. Jag har själv gjort misstaget att lämna ett veckomöte i mitt eget konto så att den andra personen inte kan komma åt det. Se till att allt är uppdaterat för din frånvaro och planera i förväg.

Jag förespråkar också att man berättar för kunden att man ska på semester och är ärlig med det. Då kan kunden förbereda sig, hålla tillbaka saker eller försöka undvika stora leveranser. Ni kan tillsammans se till att arbetsbelastningen blir lättare för alla medan du är borta.

Ben Aston:

Det värsta är när man smyger med det och tänker att kunden kommer att bli arg, så man berättar inte eller hoppas att kunden inte märker något. Då kan kunden fråga: ”Var är min projektledare och varför vet du ingenting?”

Mackenzie Dysart:

Jag glömmer aldrig när jag arbetade på kundsidan och vi samarbetade med en byrå. Projektledaren slutade svara på mina e-postmeddelanden och hade inget frånvaromeddelande. Jag väntade ungefär en vecka och vi förväntade oss en leverans. Till slut började jag mejla alla andra på företaget tills någon svarade: ”Hon är på semester.” Jag tänkte att det hade varit trevligt att få veta det. Kommunicera för mycket hellre än för lite. Ingen blir arg för att du tar semester. Har du en god relation med kunden blir kunden glad för din skull.

Ben Aston:

Mycket av detta handlar om bra kommunikation. När vi skriver överlämningsanteckningar skriver vi inte bara ned information; kommunikationen går också fram och tillbaka. Vi måste se till att personen förstår vad som förväntas och vad som behöver göras.

Det är lätt att skriva anteckningar som verkar tydliga för oss eftersom vi har all bakgrundskunskap och förstår helheten. Att se till att mottagaren förstår är den viktigaste delen av en fungerande projektöverlämning.

Mackenzie Dysart:

Ja. Särskilt kommunikationspunkter är viktiga: kunden förväntar sig en agenda en viss dag och mötesanteckningar ska publiceras på ett visst sätt. Det som du gör automatiskt varje gång behöver skrivas ned för personen som tar över.

Ben Aston:

Arbetar du faktiskt under semestern, Mackenzie?

Mackenzie Dysart:

En gång behövde jag använda en dator för att vidarebefordra en fil eftersom jag inte hade gett någon annan åtkomst. Annars är jag ganska noggrann. Jag brukar skanna e-postmeddelanden när de kommer in, mest för att göra livet enklare när jag kommer tillbaka och inte överraskas av något.

Men jag svarar inte på e-post. Jag är tydlig med att jag är ledig av en anledning. Jag brukar också resa utomlands och till platser utan wifi så att jag ändå inte kan kontaktas.

Ben Aston:

Det är ett bra tips. Säg att du inte tror att det finns internet där. I Kanada kan vi säga det ganska självsäkert. Det är faktiskt fullt trovärdigt att resa någonstans utan signal eller wifi. Kom till Kanada om du vill ha semester utan internetuppkoppling.

Mackenzie Dysart:

Åker du ut till östkusten tappar du ibland till och med mobildata. Det är fantastiskt. Hurra för kanadensisk telekom.

Ben Aston:

Mycket av detta handlar egentligen också om bra projektdokumentation.

Mackenzie Dysart:

Mm-hmm.

Ben Aston:

Om du planerar semestern i god tid börjar du också dokumentera i god tid. Om tidsplanen, budgetuppföljningen och kraven är uppdaterade är det inte särskilt svårt för någon annan att ta över projektet. Det blir svårt när saker inte är tydliga och allt finns i vårt huvud.

Mackenzie Dysart:

Det påverkar hela teamet. Ingen vill hamna utan information. Jag har varit med om att lämna över dåligt och att ta över ett projekt utan tillräcklig information. Jag berättar mer om en mardrömshistoria i mitt inlägg, om hur fruktansvärt fel det kan gå.

För några veckor sedan täckte jag upp för en projektledare som var borta en månad på bröllopsresa och smekmånad. Kunden sade till och med att övergången varit sömlös eftersom jag förstod deras process så väl. Projektet liknade ett annat projekt vi hade, så det var lätt att hantera. Jag kunde ta över eftersom jag visste vilka de viktiga kontaktpunkterna var.

Även om jag inte visste varför vissa beslut hade fattats kunde teamet fylla i luckorna. De visste att deras projektledare skulle vara borta och var beredda att hjälpa till. Övergången blev sömlös eftersom jag visste var de viktiga kontaktpunkterna fanns.

Det handlar mycket om kommunikation. Det gäller att tydligt beskriva när kunden förväntar sig uppdateringar, hur beslut ska fattas och vart informationen ska gå. Bra övergångar är möjliga. Det är inte en enhörning. Alla behöver bara samarbeta.

Ben Aston:

Toppen. Mackenzie, tack för att du var med oss. Det har varit fantastiskt att ha dig här.

Mackenzie Dysart:

Tack så mycket. Det har varit underbart.

Ben Aston:

Om du vill åka på semester ska du skriva bra överlämningsanteckningar. Om du vill bidra till samtalet och har skräckhistorier om överlämningar att dela med dig av kan du kommentera inlägget eller besöka resurssektionen på thedigitalprojectmanager.com för att gå med i vårt Slack-team, där många intressanta samtal pågår. Tack för att du lyssnade, så hörs vi nästa gång.