Välkommen till DPM-poddsändningen
Ljudtranskribering:
Hej och välkommen till den allra första podden från The Digital Project Manager. Tack för att du lyssnar. Låt mig berätta lite om vad vi ska gå igenom i dag. Sedan sätter vi igång direkt. Jag ska berätta lite om The Digital Project Manager. Jag ska berätta lite om mig själv och vad du kan förvänta dig av den här podden om digital projektledning. Men som en mycket kort introduktion: Jag heter Ben Aston. Jag är grundare av webbplatsen The Digital Project Manager, och den finns på thedigitalprojectmanager.com.
Så låt mig berätta lite om The Digital Project Manager om du lyssnar och aldrig har besökt webbplatsen. Det här är bara en snabb överblick över vad The Digital Project Manager handlar om. När jag talar om The Digital Project Manager brukar jag beskriva det som vägledning inom projektledning för den digitala vilda västern – den digitala vilda västern eftersom det är en byrå- och studiovärld där de vanliga projektledningsreglerna inte verkar fungera särskilt bra. De klassiska metoderna verkar helt enkelt inte passa. Så vi måste hitta sätt att arbeta runt det. Webbplatsen som jag skapade, The Digital Project Manager, beskriver jag som hemmet för inspiration inom digital projektledning. Vi har guider, tips, knep, verktyg och skoj, och vi har även jobbannonser. Dessutom håller vi på att introducera och lansera utbildningar.
Det är alltså vägledning inom projektledning för den här galna digitala vilda västern, där vi har galna kunder, pyttesmå budgetar och orimliga deadlines, samtidigt som vi försöker leverera projekt mitt i allt detta.
Lite bakgrund om webbplatsen. Vi grundade … Vi – det vill säga jag, mig själv och jag – grundade webbplatsen 2011. Nu har jag en person som heter Gui som hjälper mig att driva webbplatsen. Men sedan dess, sedan lanseringen 2011, har vi hållit på i mer än fem år, och den har nu blivit en av de största och mest trovärdiga plattformarna för information och opinionsbildning inom digital projektledning. Det finns inte många webbplatser inom området. Några har kommit och gått. Men vi har omkring 55 000 visningar varje månad, så tack till alla som läser artiklarna. Det är verkligen en bransch som expanderar snabbt. Det digitala växer uppenbarligen mycket snabbt, och därför ökar efterfrågan på digitala projektledare. Därför ville vi verkligen skapa en webbplats som stöder projektledare genom den utvecklingen.
Vår vision för vad webbplatsen The Digital Project Manager ska handla om är att höja nivån på samtalet om det digitala, om projektledning, men också om ledarskap. När vi skapade plattformen försökte vi framför allt ge digitala projektledare en röst, och det sker delvis genom webbplatsen. Vi publicerar artiklar från olika digitala projektledare och även från personer som inte är projektledare men som har intressanta perspektiv på ämnen som kan vara relevanta för oss. Vi vill också höja nivån på samtalet genom den här podden och ha debatter och diskussioner där. Dessutom har vi ett Slack-team. Om du inte har gått med i vårt Slack-team kan du gå till thedigitalprojectmanager.com, klicka på Gemenskap, så kan du registrera dig för att gå med i vår medlemsgemenskap. Det är helt gratis och vi tar inte ut någon avgift alls. Så kom och delta i samtalet.
Som jag nämnde tidigare upptäckte jag när jag började arbeta med digital projektledning för mer än tio år sedan att de klassiska projektledningsmetoderna inte verkade passa särskilt bra. Det finns mängder av allmän kunskap och resurser om projektledning på internet, och mycket av det är verkligen användbart och kan tillämpas på IT-utveckling, stora IT-projekt inom företag eller programvaruutveckling. Men de saker vi verkade göra på byråerna där jag arbetade och i studiorna där jag var, de typerna av metoder och processer verkade inte … Vi kunde egentligen inte tillämpa dem särskilt enkelt. Vi arbetade med de här okonventionella, snabba och löst strukturerade projekten. Det var de vardagliga kampanjerna, sådant som digitala projektledare hanterar dag ut och dag in, och de här standardmetoderna fungerade inte särskilt bra. Det var verkligen utgångspunkten för att starta The Digital Project Manager.
När jag började tyckte jag att det var mycket svårt att hitta resurser där någon pratade om eller förklarade andra sätt att arbeta än det klassiska projektledningssättet. Tanken är alltså att stärka en gemenskap där man lär av varandra och bygger vidare på de befintliga ramverken, som PRINCE2, som jag tycker är bra, Scrum som är bra och PMBOK som är bra – men att fundera på hur vi anpassar dem. Hur utformar vi dem så att de fungerar i den digitala marknadsföringens och kommunikationens vilda västern? Och särskilt på byråer och i studior: hur kan vi få det att fungera?
För att komma igång tänkte jag att det kanske kunde vara intressant – eller kanske inte – att berätta lite om min väg till att bli digital projektledare. Den var faktiskt ganska krokig, vilket jag är säker på att den är för många. När jag växte upp ville jag bli stridspilot. Jag gillade flygplan och jag gillade Top Gun, så det verkade naturligtvis vara ett bra val. Men i skolan, efter några år och något slags yrkestest som jag antar att jag gjorde, fick jag karriärvägledning, och drömmarna om att bli stridspilot störtade.
Jag minns faktiskt ganska tydligt när jag gick till skolans yrkesvägledare och fick ta del av några ganska nedslående resultat om mina karriärmöjligheter. Det som jag faktiskt verkade få väldigt höga poäng för, när det gällde en matchning av färdigheter, intressen och förmågor, var sophämtare, eller renhållningsarbetare som vi skulle kalla det i Storbritannien. Det är förstås ett bra yrke, men att köra en sopbil kändes inte riktigt som samma sak för mig som att flyga ett flygplan. Det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig eller strävade efter, men det var vad yrkesspecialisterna trodde att jag skulle vara bra på.
Under större delen av min gymnasietid hade jag alltså ingen aning om vad digital projektledning var. Jag var helt enkelt en kille som var ämnad att bli renhållningsarbetare. Jag tror inte ens att jag … jag visste inte vad det var, jag ville inte bli det, och om någon hade sagt: ”Jaha, vill du bli digital projektledare en dag när du växer upp, när du blir gammal?” hade jag förmodligen tyckt att det lät ganska tråkigt.
Så hur blev jag det? Jo, ända sedan vi fick vår första dator, och det var väldigt, väldigt länge sedan. För er som är tillräckligt gamla för att minnas var det på den tiden då en 386-dator var den första datorn som vår familj ägde, med ett 33K-modem för uppringd anslutning, vilket på den tiden var ganska imponerande. Men jag upptäckte ganska snabbt att jag hade ett milt beroende av internet. Man fick sådana här tidningar med cd-skivor som gav en några minuters tillgång till internet. Och jag började bygga mina första webbplatser, och jag blev fast. Jag skapade några webbplatser, och bland de tidiga jag skapade fanns en som hette Seuch Times. Det var en satirisk nättidning, ungefär som The Onion – i princip en kopia av The Onion, skulle jag säga. Jag hade en annan webbplats som hette The World of Ben, väldigt originellt, och den var ett anslagstavleforum och en webbplats med vänprofiler, som uppenbarligen senare kopierades av Facebook. Jag tänkte inte på Google före sin tid, men bortsett från det låg jag ganska mycket i framkant på den tiden, i slutet av 90-talet.
Så webbplatserna som jag skapade – låt mig säga att de inte var särskilt bra – men jag älskade idén om webbens globala uppkoppling. Och på grund av den tekniska nivån och mitt byggande av webbplatser tänkte jag att det förnuftiga för mig då var att studera datavetenskap. Men för att vara ärlig var jag lite nervös inför att läsa datavetenskap, eftersom jag egentligen aldrig hade programmerat på allvar. Jag hade gjort en del arbete med gränssnitt. Så jag tänkte: ”Jag vet, jag tillbringar ett år ute i arbetslivet, blir utvecklare av användargränssnitt och ser hur det känns.” Men ganska snabbt under det året insåg jag att det faktiskt var ganska tråkigt att sitta framför en dator hela dagarna och bara koda. Och jag var inte särskilt bra på det heller.
Så i stället för att läsa en examen i datavetenskap tänkte jag: okej, då studerar jag något annat. Jag tog en filosofie kandidat i internationella relationer och statsvetenskap och skrev en massa långa uppsatser, men insåg att det jag faktiskt var intresserad av var marknadsföring och reklam. Men efter att ha gjort praktik på traditionella reklambyråer och hos andra kommunikatörer fick jag återkopplingen att jag hade fingrarna i för många syltburkar, och de syltburkarna var huvudsakligen digitala. Jag var lite för mycket av en individualist för en traditionell byrå som bara försökte skapa tv-, tryck- och radioannonser.
Och sedan upptäckte jag att det fanns något som kallades digitala byråer, där jag kunde använda mina digitala kunskaper på ett bra sätt. Jag insåg att det här faktiskt var det jag tyckte om att hålla på med på fritiden hemma, och att det faktiskt fanns människor där ute som arbetade med det. Så jag blev kundansvarig, eller kontoansvarig, på Wunderman Interactive, och avancerade till en roll som kundansvarig. Sedan insåg jag att jag, eftersom jag hade ganska praktiska digitala kunskaper och erfarenheter, förmodligen skulle bli en bra projektledare. Eller så trodde jag i alla fall då.
Så jag gjorde den övergången. Jag hade en slags hybridroll som producent på en byrå som hette Dare i London, och det var väldigt roligt. Jag vann många priser när jag arbetade med några stora kunder där. Sedan arbetade jag på ytterligare en byrå i London och klättrade i graderna till att bli chef för projektledningen på en byrå i London. Där byggde jag verkligen upp ett projektledningsteam och disciplinen digital projektledning inom byrån. Därefter tillbringade jag en tid på DDB som frilansare.
Så jag har fått en hel del erfarenhet av att skapa en mängd olika saker åt ett väldigt brett spektrum av kunder: fordonsvarumärken, däribland Land Rover, Volkswagen och Honda; varumärken inom samhällsnyttiga tjänster, däribland BT, British Gas och Exxon; FMCG-produkter som Unilever; konsumentelektronik, däribland Sony. På senare tid, sedan jag flyttade till Kanada – jag bor i Vancouver just nu – har jag arbetat mycket inom offentlig sektor, med många uppdrag åt myndigheter.
Så när det gäller världen av digital projektledning har jag varit med ett tag och gjort en del av det, och det är verkligen därför jag ville starta det här för ungefär fem år sedan. När jag började kunde jag egentligen inte hitta något användbart som kunde hjälpa mig att lära mig hur man gör det här. När jag gick från att vara kundansvarig till producent och sedan vidare till projektledning famlade jag mer eller mindre i blindo. Jag ville helt enkelt dela med mig av några av de erfarenheterna och det jag har lärt mig på vägen, så att andra kan få ett litet försprång.
Så, det var min historia. Jag hoppas att den var åtminstone lite intressant. Men den ger lite sammanhang kring vad The Digital Project Manager handlar om och bakgrunden till den här webbplatsen.
Så, slutligen, vad kan du egentligen förvänta dig av den här podden? Det här är uppenbarligen den första podden någonsin om digital projektledning, så det är tidiga dagar. Vad kan du förvänta dig? Tja, jag är inte helt säker. Vi ger oss ut på det här äventyret tillsammans, men jag tänkte att det kunde vara en bra idé att starta en podcast. Bara för att återgå till visionen om vad vi försöker åstadkomma när det gäller att lyfta den diskussionen, samtidigt som vi ger människor möjlighet att skriva artiklar och dela dem på webbplatsen. Vi har nu en e-postlista med några tusen personer. Det jag verkligen ville göra där var att lyfta det ännu mer och ge de personer som skriver artiklar möjlighet att dela sina tankar lite mer på djupet när de skriver dem, samt att ha debatter och diskussioner om dem.
Så vi kommer att använda podden för att gå igenom veckans blogginlägg och, när vi kan, få med författaren direkt för att diskutera och debattera deras idéer. Och vi kommer också att dela med oss av vad som händer i projektledningsvärlden den här veckan. Lite saker att kolla in, gå igenom vad som mer pågår med PM-bloggar och träffar och sådant. Jag hoppas att vi kommer att kunna ha några expertintervjuer, några rundabordssamtal – vi har ett planerat alldeles snart – och även verktyg. Så vi kommer att ha roligt längs vägen.
Och med det är vi ungefär klara med allt för den här veckan. Håll utkik efter vårt nästa avsnitt och kolla in allt vi har pratat om i dag på thedigitalprojectmanager.com. Tack för att du lyssnade. Vi ses snart!
