Så får du ut det bästa av ditt utvecklingsteam (med Kelly Suter från Irish Titan)

Läs utskriften:

Vi testar att skriva ut våra poddavsnitt med hjälp av ett program. Ursäkta eventuella stavfel eftersom boten inte har rätt 100 % av gångerna.

Ben Aston:

Tack för att du lyssnar. Jag heter Ben Aston och det här är Digital Project Manager Podcast. I dag har jag sällskap av Kelly Suter. Kelly, jag vet faktiskt inte ens om det är så ditt efternamn uttalas. Är det Kelly Suter?

Kelly Suter:

Det stämmer. Du fick till det.

Ben Aston:

Utmärkt. Vi har koll på läget i dag. Kelly, tack för att du är med i programmet.

Kelly Suter:

Hej, det är roligt att vara med.

Ben Aston:

Toppen. I dag ska vi prata om en artikel som Kelly har skrivit, och vi kallar det Digital Project Manager Developer Dance. Det handlar om hur vi kan få ut det bästa av våra utvecklingsteam.

Men först, Kelly, berätta lite om dig själv. När jag först sökte på dig och såg att du arbetade för en byrå som heter Irish Titan blev jag övertygad. Jag tänkte: ”Det var intressant. Det är en irländsk byrå och de kallar sig Irish Titan eftersom de är stolta över att vara irländska – för det är så irländare gör.”

Men var finns Irish Titan och varför heter ni Irish Titan?

Kelly Suter:

Det är en fråga vi får hela tiden. Vi är alltså en byrå baserad i Minneapolis i Minnesota, USA. Anledningen till att vi heter Irish Titan är egentligen inte någon annan särskilt bra anledning än att min chef, vd:n och grundaren av Irish Titan, Darin Lynch, är väldigt irländsk och mycket stolt över att vara irländsk.

Han spelade basket en dag och försökte komma på ett namn till sin byrå. Han kände sig som en titan den dagen och tänkte: ”Vi ska heta Irish Titan.” Det är egentligen hela historien, och han var väldigt entusiastisk över det. Vår logotyp är en titanhjälm och resten är historia. Så vi är titanerna på Irish Titan i Minneapolis, Minnesota.

Ben Aston:

Trevligt.

Kelly Suter:

Vi hävdar alltså alla att vi åtminstone är lite irländska, men jag själv är mer än hälften irländsk. Fast det spelar väl ingen roll.

Ben Aston:

Det verkar alla i världen vara. Särskilt på Sankt Patriks dag. Alla irländare kommer fram ur sina gömmor.

Kelly Suter:

Precis.

Ben Aston:

Kul. Berätta vad du gör på Irish Titan.

Kelly Suter:

Mm-hmm (jakande). På Irish Titan är jag chef för projektledning. Jag leder projektledningsteamet. Vi är ett team på sju personer och växer, precis som resten av företaget. Jag började här 2013 som den första digitala projektledaren på Irish Titan. Även om jag inte arbetar direkt med något projekt är jag alltid bakom kulisserna och håller koll på allt, på ett icke-läskigt sätt.

Ben Aston:

Det är alltså du som bestämmer?

Kelly Suter:

Ja, ja.

Ben Aston:

Toppen. Vilken typ av projekt arbetar Irish Titan med?

Kelly Suter:

Vi bygger webbplatser, e-handelswebbplatser och anpassade webbplatser i broschyrformat. Vi försöker vanligtvis undvika mallar. Vi fokuserar på e-handel och är partner till Magento, och vi arbetar även med Shopify.

Men vi är egentligen plattformsoberoende. Vi vill inte pressa in våra kunder i en viss lösning. Vi vill först förstå deras affärskrav och därefter hitta den bästa plattformen för deras verksamhet. Vårt motto är ”verksamheten först, nätet sedan”. Vi försöker alltså först förstå verksamheten och sedan använda samarbetet med kunden för att tillämpa det på en digital lösning. Vi fokuserar på e-handel och broschyrwebbplatser – anpassade webbplatser som fungerar som digitala broschyrer.

Ben Aston:

Vilken är din favorit? Du måste ha en favorit. Var ärlig.

Kelly Suter:

Menar du plattform?

Ben Aston:

Ja, ja, ja.

Kelly Suter:

Jag måste säga att Drupal är min absoluta favorit. Broschyrwebbplatser är vanligtvis mindre komplicerade än e-handel, men jag tycker verkligen om ett innehållshanteringssystem och ett administrationsgränssnitt som är intuitivt och gör det möjligt för administratörer och kunder att hantera sina webbplatser.

Eftersom Drupal är öppen källkod ger det stor flexibilitet. Våra kunder kan lära sig att använda administrationsgränssnittet och arbeta i innehållshanteringssystemet så att de kan hantera verksamheten så nära själva som möjligt. Då kan vi fokusera på de intressanta anpassningarna i stället för att ändra text och uppdatera deras innehåll. De har möjlighet att göra det själva, så att vi kan koncentrera oss på det roliga.

Det är därför Drupal är min favorit: jag tycker att det är det mest intuitiva ur ett administratörsperspektiv. Det är förstås inte e-handel och har inte allt som rör lager och liknande. Magento är fantastiskt på det området. Men jag älskar verkligen Drupal.

Ben Aston:

Du föredrar alltså Drupal ur kundens perspektiv när det gäller redigering. Föredrar du Drupal framför WordPress?

Kelly Suter:

Det gör jag!

Ben Aston:

Verkligen?

Kelly Suter:

Ja. Min partiskhet kanske kommer från våra utvecklare. Alla våra utvecklare arbetar internt; vi lägger inte ut arbetet. De arbetar alla här under samma tak, och jag tror att vi är väldigt bortskämda på Irish Titan när det gäller hur våra utvecklare skapar administrationsupplevelsen.

Jag har sett Drupal-administration och naturligtvis även WordPress-administration. Den kan vara lite klumpig beroende på hur utvecklaren bygger upp kundens upplevelse. Drupal gör det möjligt att anpassa användarupplevelsen inte bara för kundens kunder eller användare, utan även kundens administrationsupplevelse.

Vi har några riktigt bra Drupal-gränssnitt för administration och innehållshantering. Det låter kanske nördigt, men de gör det lätt för kunden att hantera sitt innehåll, så att vi kan fokusera på de riktigt bra anpassningarna.

Ben Aston:

Ja.

Kelly Suter:

Ja.

Ben Aston:

Jag skulle gärna se några av dem någon gång. Bygger ni främst i Drupal åtta eller använder ni fortfarande sju?

Kelly Suter:

Vi bygger i Drupal åtta. Vi hade faktiskt vårt e-handelsforum förra veckan och byggde webbplatsen eComm forum dot com eller något sådant. Jag borde verkligen veta det. Evenemanget har redan ägt rum och vi byggde det i Drupal åtta. Vi bygger vår nästa Irish Titan-webbplats i Drupal åtta och har just nu ett par kunder som snart ska börja bygga i Drupal åtta.

Så även om många fortfarande använder version sju, som fungerar bra och kommer att göra det i ytterligare ett par år, arbetar vi även i Drupal åtta.

Ben Aston:

Ja. Jag har arbetat med ett Drupal åtta-projekt de senaste månaderna. Det finns mycket som är bra, men också mycket som är frustrerande eftersom saker bara fungerar i Drupal sju och ännu inte är färdiga i Drupal åtta.

Kelly Suter:

Verkligen.

Ben Aston:

Man tänker: ”Allvarligt? Det här är inte färdigt.”

Kelly Suter:

Ja.

Ben Aston:

Datumväljaren fungerar inte. Gör klart det innan ni säger att det är färdigt.

Kelly Suter:

Ja, herregud. Så är det med alla större plattformsuppdateringar. Man går från en version till en annan och ibland känns det som att man hamnar i en helt annan värld. Sedan händer samma sak igen vid nästa uppdatering, när man redan har vant sig vid den nya versionen. Det förändras och utvecklas hela tiden.

Ben Aston:

Det förändras hela tiden. Du sa att Magento är din favoritplattform för e-handel?

Kelly Suter:

Det är Magento. Vi är platinapartners med Magento. Jag vill kanske inte säga att det nödvändigtvis är den föredragna plattformen, men det är definitivt den vi använder mest. Majoriteten av våra e-handelskunder använder Magento ett eller två. Ett par kunder har lanserats på Magento två, och alla Magento-webbplatser vi bygger just nu är Magento två.

Vi arbetar även med Shopify-projekt. Det är de två huvudsakliga plattformarna vi fokuserar på, men Magento står för en mycket stor del av våra kunder. Det som kanske inte fungerar på Shopify kan fungera i Magento eftersom det är mer robust. Det finns mer komplicerade anpassningar, till exempel lösningar med flera butiker, olika behörigheter och andra särskilda krav. När det blir komplicerat tittar vi på Magento.

Ben Aston:

Jag tycker det är intressant eftersom Shopify erbjuder så mycket direkt från början. När man sedan börjar betala månadsvis för alla anpassningar kan kostnaderna snabbt öka. Men prisskillnaden mellan att utveckla en Shopify-webbplats och en Magento-webbplats är enorm. Startkostnaden för Shopify är ganska låg, medan Magento innebär en stor räkning.

Kelly Suter:

Ja, och ofta stöter man på funktioner där man tänker: ”Det där finns i Shopify”, medan något fungerade i Magento ett men inte fungerar på samma sätt i Magento två. Det är lite vilda västern när det gäller vissa tillägg, eftersom de ännu inte är färdiga eller fortfarande utvecklas för Magento två, medan de kanske redan fungerar i Magento ett eller Shopify.

Det förändras och utvecklas hela tiden. Man jämför ständigt olika alternativ: ska vi använda tillägg som kostar per månad eller som engångsbetalningar, eller ska vi bygga en anpassad lösning på en annan plattform? Det gör projektledarrollen väldigt rolig, precis som när man jämför omfattning och budget.

Ben Aston:

Och även kundens vilja att betala löpande prenumerationer för tjänster eller tillägg. Intressant. Finns det några särskilt spännande projekt som du eller teamet arbetar med just nu och som du kan berätta om?

Kelly Suter:

Vi bygger just nu en mycket omfattande webbplats åt ett företag som säljer vapen. När det gäller e-handel innebär det hundratals regler, bestämmelser, behörigheter och anpassningar. Det är många delar som ska fungera tillsammans: kundportalen, administrationsportalen, det vanliga användargränssnittet och butiken.

Utan att gå in på för många detaljer kan du föreställa dig alla regler som måste skrivas i koden och administrationen. Vi arbetar med Magento två och bygger en riktig best till en väloljad maskin med många rörliga delar. Det kräver naturligtvis många och tydliga krav från början, så att alla vet vad de kan förvänta sig under byggfasen, utvecklingen och kvalitetssäkringen.

Det är ett spännande projekt med många delar, många teammedlemmar och många tredjepartstjänster som måste integreras och fungera tillsammans. Det är nog det mest spännande projektet vi har på gång.

Ben Aston:

Intressant. I Kanada finns en butik som heter Cabella’s. Jag kunde knappt tro att man faktiskt kunde köpa ett vapen på nätet och få det levererat till sin lägenhet.

Kelly Suter:

Ja.

Ben Aston:

Jag tänkte: ”Herregud, det här är Nordamerika.” För ordningens skull har jag faktiskt vapenlicens, så allt är lagligt.

Kelly Suter:

Helt legitimt.

Ben Aston:

Verifieringen där man anger sitt licensnummer och sedan blir godkänd, och därefter kommer vapnet med posten nästa dag – det är helt otroligt.

Kelly Suter:

Verkligen. Och tala om villkor. Det innebär enorma krav i sig. Vanligtvis handlar det om en enkel sida med några standardiserade villkor. Men inte i det här fallet.

Ben Aston:

Det låter som ett roligt projekt. I din biografi får vi veta lite om din bakgrund, men hur började du arbeta med digital projektledning?

Kelly Suter:

Min familj hade ett företag inom grafisk design och reklam, så det var något jag växte upp med och som alltid funnits i mitt blod. Jag arbetade faktiskt med publicitet och PR under en period. Det innebar resor med kort varsel och jour dygnet runt. Det förändrades aldrig, men det är okej eftersom det alltid är spännande och roligt.

Jag hade en vän som jag känt hela livet. Hon var Magento-utvecklare på Irish Titan för ungefär fyra år sedan och nämnde att det inte fanns någon formell projektledningsavdelning.

Företaget hade bara tolv personer då, så alla bar flera hattar. Försäljningen skötte både kundansvar och projektledning, medan personer som arbetade med trådskisser och webbplatsstruktur också skötte projektledning.

Men när vi växte blev det tydligt att det behövdes en projektledarroll, eller att projektledningsprocessen behövde fokuseras helt på en person. Den hade blivit något som människor tog itu med när de fick tid. Så kan det inte fungera när man växer.

Min vän presenterade mig för Darin Lynch, ägaren och vd:n, och jag pratade med några andra Titan-medarbetare som utförde delar av arbetet. Jag läste också boken ”Interactive Project Management”. Jag pratade med mina föräldrar, som hade arbetat i byråvärlden, och med Darin. Sedan bestämde jag mig för att ta steget tillbaka till byråbranschen och verkligen forma projektledningen på Irish Titan.

Så började det i mars 2013. Sedan dess har det varit mycket lärande, många motgångar och växtvärk. Man tittar tillbaka och tänker: ”Vad hände?” Samtidigt ser man var man befinner sig och hur man kan fortsätta framåt. Det digitala projektledarsamhället är fantastiskt och har varit ovärderligt för min utveckling.

Ben Aston:

Jag är nyfiken på dina föräldrars företag. Finns det fortfarande kvar?

Kelly Suter:

Nej.

Ben Aston:

Det finns fortfarande kvar?

Kelly Suter:

Nej, faktiskt inte. Min pappa gick i pension och sålde företaget. Det drivs under ett annat namn nu. Min mamma arbetar inom ekonomi i en helt annan bransch och min pappa bygger gitarrer, vilket är riktigt häftigt. Det var en grafisk designbyrå som hette Suter Graphics and Design och arbetade med grafisk design för reklam och tryck.

Företaget låg i Minneapolis. Min pappa var vd och min mamma vice vd, men i praktiken skötte hon allt som en ekonomichef gör och min pappa allt som en vd gör i ett företag med ungefär tio personer. När jag växte upp använde de Mac-datorer med det lilla regnbågsfärgade äpplet. Det handlade om sättning och tryck, med ljusbord och allt sådant. Det var fantastiskt att växa upp i den miljön.

Jag såg kunder komma in och växte bokstavligen upp inne i en studio. I stället för att diska för att få veckopeng hjälpte jag min mamma att organisera fakturor. Jag fick en känsla för byrålivet under hela uppväxten och kunde aldrig riktigt släppa det.

Ben Aston:

Det är en rolig historia. Jag tror aldrig att jag har träffat någon som vuxit upp på det sättet i en byrå. Nu är du chef för projektledning på Irish Titan och har sett byrån växa från liten till större. Vilken verktygslåda använder du för att hantera teamet och projekten? Vilka verktyg använder du?

Kelly Suter:

Herregud, vad vi skulle vilja ha ett enda verktyg som styr allt. Vi använder Atlassian-sviten och Jira. Just nu går vi från den klassiska versionen av Jira till Jira Cloud. Vi testar Jira Cloud och vet redan att vi kommer att använda det, men vill hitta alla möjliga skillnader innan övergången så att vi vet exakt hur allt kommer att fungera.

Hittills har det varit fantastiskt och ser bra ut. Jira använder vi för uppgiftshantering i alla projekt och för olika typer av projektledningstjänster, till exempel löpande uppdrag.

Vi använder TeamGantt för resursplanering. Varje vecka tittar vi på företagets översikt för att se hur arbetsbelastningen ser ut per timme och dag för varje resurs under den kommande veckan.

Jira Cloud kan hantera detta mer användarvänligt och minska den manuella dubbelregistreringen. Men vi använder fortfarande TeamGantt, som också har bra exportfunktioner för kundernas tidslinjer.

Vi använder DoneDone som ärendehanterare under kvalitetssäkringen. Eftersom kunderna inte har tillgång till vårt Jira använder vi DoneDone för kundåtkomst och för att ge dem en enkel och effektiv uppföljning av uppgifter. Jira Cloud kommer sannolikt att ersätta även DoneDone och TeamGantt.

För dokumentation använder vi Google-sviten: Google Kalkylark, Dokument och Drive. Vi använder den för dokumentation, export, godkännanden och liknande.

Vi använder Slack för kommunikation. Det har fungerat fantastiskt. Tidigare använde vi Skype, men efter en projektledningskonferens kom jag tillbaka och introducerade Slack. Teamet älskar GIF:ar, så det är bra. Vi använder också Tic Bot för tidsregistrering mot projekt. Det är enkelt, men Jira Cloud kommer även att hantera det.

Ben Aston:

Det krävs nog ett särskilt team för att använda Jira till allt. Lycka till med det.

Finns det några andra verktyg som du nyligen upptäckt och tänkt: ”Herregud, det här är fantastiskt, alla borde känna till det”? Vad har förändrat ditt arbete?

Kelly Suter:

TeamGantt är vårt senaste verktyg. Det var inte omvälvande, men vi undrade varför vi inte använt det tidigare. Före TeamGantt använde vi Smartsheet. TeamGantt gav oss ett annat sätt att se på resursplaneringen genom företagsöversikten.

Det är en enkel ögonblicksbild av allas timmar per dag och vecka, per resurs, i ett stort rutnät. Röda markeringar visar när en resurs har mer än sex timmar. Det förändrade hur vi såg på arbetsbelastning och resursfördelning.

Jiras styrka är att det är ett mycket omfattande verktyg. När man tror att man förstår hur det fungerar upptäcker någon en ny funktion. Det tar tid att lära sig alla detaljer, och jag kommer nog aldrig att kunna allt.

Ben Aston:

Jag känner ingen som kan allt i Jira. Man ser någon göra något och tänker: ”Vad? Är det det knappen gör? Den har jag aldrig tryckt på.” Det är kraftfullt, men användargränssnittet är väldigt förvirrande.

Kelly Suter:

Ja, särskilt rapporterna. Man tänker ofta att informationen kunde presenteras mer intuitivt. Filtren kan visa nästan vilken information som helst om uppgifters status och framsteg, men man måste nästan kunna skriva kod för att konfigurera vissa av dem. Det borde vara enklare ur användarens perspektiv.

Ben Aston:

Låt oss prata om artikeln du har skrivit. Om du inte har läst den, särskilt om du leder utvecklare, är den mycket bra. Den heter ”Fyra frågor du aldrig bör ställa till en utvecklare – och vad du bör fråga i stället”. Du tar upp utmaningen med att arbeta med utvecklingsteam. Vi projektledare gillar att tro att vi bestämmer, men utvecklingsteamen tror ofta detsamma.

Du beskriver den känsliga dansen i samtal med utvecklare och hur vi kan kommunicera för att uppnå bästa resultat utan att alla blir frustrerade. I stället förespråkar du ett mer lösningsfokuserat arbetssätt. Om du brukar säga saker som ”det borde bara ta fem minuter”, ”såg du mejlet jag skickade?” eller ”kan du arbeta med de här sex projekten i dag?”, bör du läsa artikeln och se vad du kan säga i stället.

I slutet av artikeln uppmuntrar du oss att arbeta annorlunda med utvecklare och betonar vikten av ansvar, tillit och effektivitet. Det låter klokt, men hur gör man i praktiken? Hur uppmuntrar man utvecklare att arbeta mer effektivt och hjälper dem att ta mer ansvar?

Kelly Suter:

Det är en bra fråga, eftersom det låter som en idealisk värld. Jag har ännu inte träffat en projektledare eller resurs på en byrå som säger att allt är perfekt och harmoniskt året runt.

Men det här är faktorer som ofta ignoreras eftersom människor accepterar att det finns en konflikt eller spänning mellan projektledare och utvecklare. Det beror ofta på tidspress, omfattning och budget. Många har börjat tänka att spänningen bara finns där, men egentligen kan vi arbeta med den.

Det gör vi genom kommunikation. Det handlar inte om att prata om känslor, utan om att öppna båda kommunikationsvägarna. Projektledaren ska samordna projektet, men också låta kommunikationen gå åt andra hållet och ge utvecklarna möjlighet att föreslå hur något kan fungera effektivare eller göras på ett annat sätt.

Det låter självklart, men ignoreras ofta eftersom vi vill få fram något till kunden snabbt eller gör antaganden. När det blir pressat hamnar människor lätt i skuldbeläggning, vilket inte lämnar utrymme för produktiv kommunikation.

Under den veckovisa projektgenomgången kan man fråga vilka hinder som finns. Ett hinder behöver inte bara vara att ett tillägg väntar på kundens godkännande eller att en betalning saknas. Det kan vara att kunden fyller utvecklarens inkorg så att han eller hon inte kan fokusera, eller att utvecklaren väntar på en annan utvecklare eller kreativ resurs.

Sådana hinder är inte alltid kopplade till en uppgift i Jira. De kan handla om teamkommunikation och hur informationsflödet fungerar. Att stanna upp och kommunicera gör det möjligt för projektledaren att förstå projektets sammanhang och upptäcka konflikter mellan teammedlemmar som annars skulle förbli osynliga.

Det handlar alltså om att öppna kommunikationen.

Ben Aston:

Jag håller med. Särskilt när pressen ökar kan vi projektledare falla tillbaka på: ”Jag vill inte diskutera det här, du måste bara göra uppgiften.” När debatten är avslutad och allt handlar om att utföra arbetet tappar vi dialogen med utvecklaren som kanske säger: ”Det finns ett bättre sätt” eller ”den här vägen kommer att skapa problem senare”.

Att tillåta en öppen dialog under hela projektet och ha ödmjukheten att fråga om det verkligen är rätt väg är viktigt. Även om en förändring av planen påverkar annat bör vi använda teamets kunskap och dra nytta av deras erfarenhet.

Kelly Suter:

Absolut. Det finns en föreställning om att projektledaren bara vill få saker gjorda och bara är en person som flyttar papper.

På vår byrå vill vi inte att den föreställningen ska finnas. Så snart jag märker den typen av kommunikation vill jag motverka den genom att öppna dialogen. Det finns en gräns mellan projektledare och utvecklare, men det är hälsosamt att säga: ”Förra gången höll inte uppskattningen. Har du tänkt på allt? Ska vi låta någon annan granska det?”

Det betyder inte att man saknar tillit. Utvecklaren kan ha missat något och säga: ”Det tänkte jag inte på, bra poäng.” Eller så svarar utvecklaren: ”Lita på mig.”

Det kan också gå åt andra hållet. Utvecklaren kan fråga om alla tio intressenter som lämnar återkoppling i samma verktyg och om projektledaren förstått att återkopplingen kommer olika dagar. Projektledaren kan då säga att han eller hon inte varit med i mejltråden.

Det skapar tillit. Ibland innebär det mer arbete, fler avstämningar och mer fram och tillbaka, men det beror på att vi alla har ett begränsat perspektiv. Tillit handlar inte bara om att hålla tid och budget och göra kunden nöjd. Ibland är det utmaningen av varandra som skapar tillit, eftersom vi vet att vi håller varandra ansvariga.

Ben Aston:

Det är hjälpsamt. I slutet av artikeln skriver du att projektledarens uppgift är att underlätta samarbete. Vilka är de viktigaste sätten att göra det i praktiken?

Kelly Suter:

När jag började på Irish Titan fick utvecklarna komma in först när kraven var fastställda och designerna godkända. Sedan överlämnade vi projektet och sa: ”Här är kunden, bygg webbplatsen.” Så fungerar det ibland.

Men inte längre hos oss. Vi involverar utvecklarna redan vid projektstarten och låter dem möta kunden. Vi arbetar enligt en diamantmodell. Föreställ dig en fluga: i mitten finns projektledaren och kontaktpersonen hos kunden, medan teamet finns bakom dem. I den modellen filtreras all information genom projektledaren, vilket kan leda till informationsförlust och missförstånd.

Därför vänder vi på modellen till en diamant, så att alla som behöver vara med vid bordet finns där för just de kraven, den kontakten eller det projektet.

För att få en utvecklare att samarbeta behöver man göra det både internt och med kunden. Vi har utvecklarna med vid projektstarten. När kunden nämner en integration behöver projektledaren inte bara anteckna det; utvecklaren kan fråga vad integrationen innebär och hjälpa till att analysera den från början.

Vi gör också interna avstämningar. Innan designerna går till kunden samlar vi teamet och låter utvecklaren delta i den interna designgranskningen. Då säger vi inte bara att något ser bra ut, utan frågar också hur det fungerar tekniskt och var informationen hämtas.

Utvecklaren tillför ett kunskapslager som annars kan glömmas bort, och det kan i sin tur skada tilliten. Utvecklare vill inte behandlas som resurser som bara producerar kod. De vill också vara delaktiga i hur projektet byggs upp – vilket de bör vara.

Ge dem alltså möjlighet att samarbeta med hela teamet genom hela processen.

Ben Aston:

Det är lysande. Och en av mina favoritsaker du sa var ”yada, yada, yada, x, y, z”. Det var en bra sammanfattning av ett samtal. Kelly, stort tack för att du var med. Det har varit roligt att ha dig här.

Om du vill bidra till samtalet kan du kommentera inlägget och gå till community-delen på thedigitalprojectmanager.com för att gå med i vårt Slack-team. Där hittar du också många intressanta diskussioner om detta och mycket annat.

Men tills nästa gång: tack för att du lyssnade.