Varför AI förstör teamsamarbete (och hur man åtgärdar det)

Galen Low: Att brainstorma med en deklarativ, inställsam och besserwissrig AI kan vara frustrerande. Att göra det som ett team låter som en mardröm. Men om vi lägger våra fördomar åt sidan, lämnar våra psykoser bakom oss och verkligen förstår vem som är bättre på vad, skulle AI potentiellt kunna bli en av de starkaste möjliggörarna för kreativt samarbete sedan uppfinningen av, jag vet inte, självhäftande anteckningsblock i affischformat.

Så hur tar vi oss från att vilja strypa våra stora språkmodeller i privata samtal till att ha dem i rummet med våra team, där de tillför värde genom hela samarbetsprocessen? För att utforska det tog jag med en tidigare AI-chef på en byrå och kreativ ledare som har som mål att lösa AI-samarbetets gåta.

Vi ska prata om hur man hanterar teamets inställning till AI-stött arbete så att samarbetet flyter friare, hur det skulle kunna se ut att ha AI med oss i rummet när vi tar fram idéer som ett team och hur vi kan börja använda AI mer samarbetsinriktat redan nu. Jag hoppas att du uppskattar avsnittet.

Välkommen till Digital Project Manager Podcast – programmet som hjälper leveransansvariga att arbeta smartare, leverera smidigare och leda sina team med självförtroende i AI-eran. Jag heter Galen, och varje vecka går vi igenom strategier från verkligheten, nya trender, beprövade ramverk och ibland en och annan krigshistoria från projektens frontlinjer. Oavsett om du leder stora omvandlingsprojekt, hanterar AI-arbetsflöden eller bara försöker hålla kaoset under kontroll har du kommit rätt.

Och om du har uppskattat det du har hört från oss på sistone får du gärna följa oss där du lyssnar och kanske lämna en recension. Då sätter vi igång.

Med mig i dag har jag Luke Alexander, grundare av Supervenient och tidigare chef för digitalisering och AI på Four Agency. Luke har under hela sin karriär varit en passionerad digital generalist, besatt av skärningspunkten mellan människor, teknik och kreativitet. På Four ledde han byråns införande av AI bland hundratals medarbetare och hjälpte till att undersöka hur generativ AI kunde skapa värde, inte bara genom effektivitet utan också genom nya sätt att tänka och arbeta.

Nu undersöker han genom Supervenient vad som kommer härnäst: att flytta AI från ensamma användningsområden med chattbotar mot något som känns mycket mer som en gemensam och demokratiserad upplevelse.

Luke, tack för att du ville vara med i dag.

Luke Alexander: Galen, stort tack för att du bjöd in mig.

Galen Low: Jag är otroligt glad att ha dig här.

Vi har en gemensam vän, Harv Nagra, som har en fantastisk podcast, "The Handbook". Om du inte har lyssnat på den än, gör det. Jag lägger en länk i programbeskrivningen. Men han sammanförde oss, och när jag gick igenom din bakgrund tänkte jag ärligt talat: "Jag måste prata med Luke. Jag måste ha med Luke i programmet. Jag måste kanske ha Luke i bakhuvudet hela tiden."

Du är någon som – och jag hoppas att du inte har något emot att jag beskriver dig så här – jag ser som en kreativ person som kastade sig in i AI med full kraft. Och jag tycker att det är en fin kombination, för att inte tala om din erfarenhet från byråer som Four och annat arbete, där du har arbetat med stora varumärken kring just det här ämnet.

Och jag tänker: "Okej, du har förmodligen några historier, och jag vill höra dem." Först vill jag ställa en lite spetsig fråga som mina lyssnare gärna vill höra ditt perspektiv på. Sedan vill jag använda den som en lins för att titta på tre saker.

För det första vill jag prata om din vision för hybrid­samarbete mellan AI och människor och vad det möjliggör. Sedan hoppas jag att vi kan titta på de skavanker som uppstår när AI och mänskliga egon kolliderar. Slutligen vill jag gärna utforska sådant som vem som helst kan börja göra direkt för att göra AI mer samarbetsinriktad i stället för att bara använda den isolerat.

Hur låter det?

Luke Alexander: Ja, det låter väldigt bra.

Galen Low: För många i min gemenskap och de team de arbetar med har deras stora språkmodeller blivit deras främsta samarbetspartner. Ibland föredrar de faktiskt att få svaret från AI framför att vända sig till sina kollegor, och det är ofta rimligt när det handlar om att få fakta eller samla information.

Men i situationer där vi tar fram nya idéer känns de flesta chattbotsamtal jag har sett som om de lever i en sorts ekokammare. Därför tänkte jag fråga dig, som kreativ person och AI-förespråkare: gör vår nuvarande användning av AI oss mindre kreativa?

Luke Alexander: Ja, det är en bra fråga, och man kan verkligen förstå varför den är så omdiskuterad.

Det är ett laddat ämne. Å ena sidan kan vi gå tillbaka ungefär ett år, när människor skapade bilder av personer med sex fingrar och allt sådant och trodde att de låg i kreativitetens framkant. Det är ganska lätt att se tillbaka på den tiden och tänka: "Herregud, AI kraschade in i kreativiteten och skapade en sorts kärnvapenexplosion."

Men den positiva sidan har alltid varit att människor som inte nödvändigtvis hade särskilda färdigheter började kunna uttrycka sin kreativitet på andra sätt. Det finns en ganska färsk genomgång av ett par personer vid MIT där de tittade på nya studier om kreativitet.

Den heter The Hidden Cost of AI-Assisted Creativity, om du vill söka efter den. Den är riktigt bra. De tittade på fyra studier och fann mycket som tyder på att AI förbättrar individuell kreativitet. Om man ger människor en kreativ uppgift och låter dem prata igenom den med AI, brainstorma och kanske låter personer som inte är bra på att skissa börja visualisera sina idéer på ett sätt de inte kunnat tidigare, får man mycket intressanta effekter.

Det har jag definitivt sett. Å andra sidan får man fruktansvärda effekter så fort det lämnar individen och kommer in på en arbetsplats eller i ett projekt där kreativiteten inte finns för sin egen skull, utan som en del av ett projekt eller en leverans.

Då får man arbetsflödeskladd. Det är när någon säger: "Hej, jag behöver en idé till en brainstorming" eller en idé till ett kreativt projekt, och i stället för att ge dig en idé säger personen: "Här är 700 som jag har genererat med min AI" och "Här är 20 sidor med visuellt material för varje idé."

Tidigare hade vi sagt: "Oj, du har lagt ner så mycket arbete." Men egentligen visar det i det här fallet att människor inte lägger ner tiden och använder de kreativa filter som behöver användas. Oavsett vilket kreativt ledningsarbete man har finns det oftast någon form av inbyggt filter, exempelvis dubbeldiamanten eller något liknande ramverk.

Det försvinner eftersom hastigheten är så hög och möjligheten att generera material är så stor. Dessutom finns det du nämnde tidigare: något jag har sett i mitt tidigare liv som AI-konsult när jag kommit in i organisationer. De mest seniora personerna är ofta särskilt benägna att drabbas av en sorts AI-psykos eftersom de pratar med en AI.

AI:n svarar: "Det här är fantastiskt. Det här är smart. Det här är otroligt. Fortsätt. Fortsätt. Fortsätt." Och de går ner i kaninhål. Jag tror att de på egen hand vet att de kanske inte gör sitt bästa arbete, men det är beroendeframkallande. När de sedan tar med det till en grupp uppstår en känsla av obehag och olycka eftersom de vet att de inte har gjort det ordentligt.

De blir då väldigt defensiva. Man får den hemska effekten att någon tar bort något, gör ett arbete och kanske ger sig iväg i en helt annan riktning, kanske gör något som de bara är 50 procent säkra på. Men när de kommer tillbaka till gruppen är de så angelägna om att visa att det fortfarande är deras arbete att de överkompenserar.

Om man inte bygger samarbetsytor som tar hänsyn till hur människor arbetar med AI slutar det med att man förstör team. Jag har tyvärr sett ett par genuina fall där team som fungerade väldigt, väldigt bra nästan har gått igenom en skilsmässa.

Det är som om AI har förstört deras kreativa process. Därför är det kanske just detta vi försöker lösa med Amble, produkten vi bygger: att återställa balansen och säga att vi måste börja tänka på nya sätt att samarbeta och att det här kan fungera bra.

En sista punkt: det finns en annan studie som heter The Cybernetic Teammate. Jag tror att många har sett den. Det var, tror jag, en undersökning från Harvard Business School. De gick till Procter & Gamble och frågade om de fick studera deras team: vissa personer individuellt utan AI, vissa individuellt med AI, vissa team utan AI och vissa team med AI.

De fann att individuella prestationer, alltså individer med AI, ökade kraftigt i kunskapsuppgifter – vissa kreativa uppgifter, men främst kunskapsuppgifter.

Team med AI-inslag var de mest varierande och de som visade de största förbättringarna bland de tio procent som höll högst kvalitet. Det finns alltså tydliga tecken på att team som arbetar med AI på rätt sätt kan skapa arbete där helheten blir större än summan av delarna.

Det handlar bara om hur man gör det, och man måste göra det på ett genomtänkt och medvetet sätt.