AI-projekt är inte bara ännu en trend – de omformar redan arbetsplatser på stora och små sätt. Från HR till ekonomi integrerar medarbetare AI i sina dagliga arbetsuppgifter, ofta utan formella initiativ. Ändå har många organisationer fortfarande svårt att samordna team och skapa en tydlig strategi för införandet av AI. Så hur kan företag gå från ett splittrat, ångestdrivet införande till ett sammanhållet, strategiskt förhållningssätt?
I det här avsnittet träffar programledaren Galen Low Ron Schmelzer, globalt ansvarig för AI-partnerskap på PMI, för att utforska hur organisationer bättre kan stödja AI-drivna projekt. De diskuterar vad som krävs för att få teamen att arbeta mot samma mål, hantera AI:s påverkan på arbetsflöden och skapa ett förändrat tankesätt som säkerställer att företag blomstrar i denna nya våg av digital transformation.
Intervjuets höjdpunkter
- Den stora frågan: att stödja jobb som påverkas av AI [03:09]
- AI är omvälvande eftersom tekniken förändrar processer i grunden, inte bara förbättrar dem.
- Många arbetsuppgifter för kunskapsarbetare, som att sammanfatta och arkivera rapporter, kan nu enkelt automatiseras.
- Organisationer kan välja mellan två angreppssätt:
- Ett icke-omvälvande angreppssätt där AI används för att förbättra befintliga processer med minimala förändringar.
- Ett omvälvande angreppssätt där processerna tänks om helt för att integrera AI på ett effektivt sätt.
- Historiska exempel, som e-handel, visar att verklig omvandling kräver att man tänker om kring hur saker fungerar, inte bara digitaliserar befintliga modeller.
- Företag som inte tänker om kring sina processer riskerar att slås ut, eftersom AI kan ersätta arbetstagare utan att ett tydligt nytt system finns på plats.
- Verklig omvandling är svårare än att bara ersätta steg med AI; det kräver att man tänker om kring hela processer.
- Att utforma arbetsflöden på nytt är mer riskfyllt, men har mycket större effekt än att bara automatisera uppgifter.
- Människor som använder AI i organisationer tillhör fyra kategorier:
- Åskådare – skeptiska eller rädda och undviker AI.
- Uppgiftsanvändare – använder AI ibland för specifika uppgifter, men förändrar inte sitt arbetsflöde.
- Entusiaster – älskar att experimentera med AI-verktyg, men integrerar dem inte på ett meningsfullt sätt i sitt arbete.
- Språngare – tänker strategiskt om uppgifter och arbetsflöden utifrån ett AI-först-perspektiv och säkrar sina jobb genom att driva omvandling.
- Språngarna är mest värdefulla eftersom de skapar verklig förändring och gör sig oumbärliga.
- Organisatoriskt ledarskap och AI [08:47]
- Krigföringen har utvecklats, vilket syns i Ukraina där traditionella strategier (pansardivisioner, luftherravälde) misslyckades.
- Små, förbrukningsbara drönarenheter har gjort storskaliga attacker med tung utrustning mindre effektiva.
- Till en början verkade drönarkrigföring experimentell, men den blev snabbt en central strategi.
- Denna förändring ifrågasätter relevansen hos dyr militär utrustning.
- AI-revolutionen följer samma mönster – det som idag verkar vara experiment i utkanten kan snart omdefiniera hela branscher.
- Osäkerheten kring AI skapar en brist på psykologisk trygghet i organisationer.
- Experiment med AI bör inte begränsas till specifika avdelningar – tekniken påverkar alla områden (HR, ekonomi, leveranskedja, logistik med mera).
- Organisationer bör fokusera på sitt kärnuppdrag, inte bara på befintliga processer eller tekniker.
- AI bör, liksom tidigare innovationer (datorer, telefoner, internet), ses som ett verktyg för att stärka uppdraget.
- Omvandling medför både positiv och negativ förändring, vilket gör anpassning avgörande.
- Vanliga farhågor kring AI omfattar förlust av arbetstillfällen, superintelligens och missbruk av illvilliga aktörer.
- En större oro kan vara koncentrationen av AI-makt hos ett fåtal aktörer, med tillgång till enorma mängder data och resurser.
- Detta utgör ett mer omedelbart hot än framtida superintelligent AI.
- Personlig egenmakt är avgörande för att minska rädsla och osäkerhet.
- Individer bör använda AI för att stärka sina egna förmågor och sin motståndskraft.
- Förtroendet för institutioner minskar, vilket gör självständighet viktigare än någonsin.
- Organisatorisk motståndskraft innebär att kunna blomstra trots ständiga förändringar.
- Verklig motståndskraft kräver flexibilitet och anpassningsförmåga i processerna.
- Att bara automatisera uppgifter och avlägsna människor försvagar motståndskraften genom att öka beroendet av system.
- Färre människor i organisationen innebär färre förändringsaktörer.
- Motståndskraft handlar om att påskynda lärandet och förbättra reaktionstiden vid förändringar.
- Det är avgörande att ge medarbetarna möjlighet att driva förändring underifrån.
- Det behövs ett förändrat tankesätt för att omdefiniera vad organisatorisk motståndskraft verkligen innebär.
Vi är rädda för att maskiner ska bli tillräckligt smarta för att överlista människor, men kanske borde vi vara mer rädda för att ett litet antal människor får tillgång till all världens data, modeller och resurser för att göra vad de vill. Det borde vara ett mycket mer existentiellt och omedelbart hot än en framtid som vi ännu inte ens har uppnått.
Ron Schmelzer
- CPMAI-certifieringen: varför den skapades [19:56]
- CPMAI är en leverantörsneutral metod för att hantera AI-projekt.
- Den skapades för att hantera bristen på ett strukturerat tillvägagångssätt för AI-implementering.
- Traditionella projektledningsmetoder fungerar inte för AI eftersom AI är datadrivet, inte koddrivet.
- CPMAI bygger på CRISP-DM men har vidareutvecklats till att vara iterativ, agil och AI-fokuserad.
- Den hjälper till att hantera AI:s oförutsägbarhet genom att strukturera processer för testning, övervakning och driftsättning.
- Metoden har förblivit stabil trots den snabba utvecklingen inom AI.
- AI-projekt kräver nu färre dataforskare tack vare färdiga modeller.
- CPMAI används av organisationer (banker, försäkringsbolag, läkemedelsföretag med flera) och konsultföretag för att standardisera AI-implementering.
- Den kombinerar delar av produkt- och projektledning för att AI-projekt ska lyckas.
- Utmaningar inom datahantering för AI [26:07]
- AI-projekt misslyckas ofta på grund av bristande tillgång till nödvändiga data i rätt tid.
- Dataupptäckt bör prioriteras innan man investerar i AI-verktyg.
- CPMAI-metoden beskriver tydliga steg:
- Steg 1: Definiera problemet och bedöm om AI behövs.
- Steg 2: Genomför dataupptäckt – förstå tillgänglighet, format, säkerhet och integritetsfrågor.
- Bristande åtkomst samt regulatoriska eller säkerhetsrelaterade problem kan göra AI-projekt ogenomförbara.
- Genom att identifiera datautmaningar tidigt undviker man att slösa tid och resurser.
- Projektledarnas roll i AI-projekt [29:11]
- CPMAI är en metod för att hantera AI-projekt, oavsett om de är kort- eller långsiktiga.
- Projektledare fungerar som länken mellan strategi (ledningens vision) och genomförande (enskilda medarbetare).
- Utan projektprofessionella riskerar organisationer ett kaotiskt genomförande, särskilt i globala miljöer.
- Projektledning skulle kunna omprofileras som “transformationsfacilitering” för att bättre återspegla dess roll.
- CPMAI utvecklades utan en traditionell bakgrund inom projektledning men överensstämmer med projektledningsprinciper.
- Organisationer drivs fortfarande av människor, trots försök att skapa helt autonoma system.
- Produktionsmodellen för film fungerar som ett exempel på en idealisk, tillfällig och målfokuserad organisationsstruktur.
- Att anställa CPMAI-certifierade eller språngare [34:49]
- Organisationer bör balansera anställningen av “språngare” (visionära risktagare) med CPMAI-certifierade yrkespersoner för strukturerad AI-projektledning.
- CPMAI-certifieringen ger långsiktigt karriärvärde och trovärdighet inom AI-projektledning.
- Certifieringen finns nu tillgänglig på PMIs plattform till ett betydligt lägre pris ($699, där zonbaserad prissättning gör den billigare i vissa regioner).
- Organisationer bör främja både erfarenhetsbaserat lärande (hackathon och experimenterande) och formellt lärande (CPMAI) för att bygga upp intern AI-kompetens.
- Undvik att uppfinna AI-projektmetoder på nytt – använd i stället etablerade ramverk som CPMAI.
- När ni anlitar konsulter eller kontraktörer för AI-arbete bör ni kräva meriter som CPMAI för att säkerställa expertis som sträcker sig längre än grundläggande användning av AI-verktyg.
- Ansvar och gemenskap inom CPMAI [37:53]
- CPMAI-certifiering under PMI skapar ansvarsskyldighet och gör det möjligt att lämna in klagomål om certifierade yrkespersoner inte uppfyller standarderna.
- En brett erkänd metod säkerställer konsekvens och ger tillgång till en gemenskap för stöd och validering.
- Populära metoder ger, även om de inte är perfekta, struktur och ett etablerat nätverk, till skillnad från nischade tillvägagångssätt.
- PMI-anknytningen främjar ett växande ekosystem där andra kan bygga vidare på CPMAI (t.ex. branschspecifika anpassningar).
- Målet är inte att monopolisera utbildningen utan att främja bred användning, ytterligare utbildningsmaterial och specialiserade tillämpningar.
- Projektprofessionella spelar en avgörande roll när det gäller att omvandla vision till ett tillförlitligt genomförande.
- Att kombinera lärande och praktiskt arbete inom CPMAI [41:24]
- CPMAI innehåller en arbetsbok för erfarenhetsbaserat lärande och uppmuntrar användare att tillämpa koncept på verkliga problem.
- Små, AI-stödda processförändringar kan ge omedelbara och konkreta fördelar.
- Traditionella utbildningsmetoder är föråldrade; AI skulle kunna förbättra lärandet genom att integrera det i det löpande arbetet.
- Det är avgörande att kombinera lärande och praktiskt arbete – enbart lärande blir för teoretiskt, medan enbart praktiskt arbete kan sakna riktning.
- Den ideala framtiden: CPMAI fungerar som en vägledning i realtid och hjälper användare att navigera genom projekt steg för steg.
- Vissa organisationer inför blandade lärandemodeller som integrerar praktisk erfarenhet med strukturerad utbildning.
- Framtidens lärandestrategier måste förena utbildning och praktisk tillämpning för bestående effekt.
Att lära sig utan att göra är rent konceptuellt och teoretiskt. Det är som att gå på en föreläsning på högskolan och tänka: ”Det där var trevligt, men vad ska jag göra med det här?” Å andra sidan kan det kännas planlöst att göra utan att lära sig – som att experimentera med uppmaningar eller använda ett verktyg utan att verkligen förstå dess syfte, utöver att bara leka med det.
Ron Schmelzer
Möt vår gäst
Ron Schmelzer är global chef och ansvarig för AI-partnerskap och kommunikation samt chef för PMI Cognilytica vid Project Management Institute (PMI). I den rollen fokuserar han på att utöka PMI:s erbjudande inom artificiell intelligens (AI) genom strategiska partnerskap och organisatoriskt engagemang. Innan Ron började på PMI var han med och grundade Cognilytica, där han var med och utvecklade metoden Cognitive Project Management for AI (CPMAI), som har antagits av många Fortune 1000-företag och myndigheter för att effektivt hantera AI-projekt och avancerade dataprojekt. Han är också känd för sina insatser som medvärd för podcasten AI Today, som regelbunden skribent för Forbes och som kolumnist för TechTarget SearchAI. Ron har en B.S. i datavetenskap och elektroteknik från MIT samt en MBA från Johns Hopkins University.

Det ironiska med motståndskraft är att den kräver att du är mycket mer flexibel och anpassningsbar, särskilt när det gäller processer och hur du utför saker.
Ron Schmelzer
Resurser från det här avsnittet:
- Gå med i Digital Project Manager-communityn
- Prenumerera på nyhetsbrevet för att få våra senaste artiklar och poddar
- Ta kontakt med Ron på LinkedIn
- Besök Project Management Institute
Relaterade artiklar och poddar:
- Om podden
- Att leverera AI-projekt
- Projektteamledare: roll, funktioner och viktiga skillnader jämfört med projektledare
- AI inom projektledning: Hur säkert är ditt jobb?
- 9 bästa AI-certifieringarna för projektledare att skaffa
- Bortom uppmaningar: Så använder du AI för smartare projektledning
- Kommer AI faktiskt att ta över 80 % av en projektledares jobb?
Läs utskriften:
Vi testar att skriva ut våra poddavsnitt med hjälp av ett program. Ha överseende med eventuella stavfel eftersom boten inte har rätt 100 procent av gångerna.
Galen Low: ”AI-projekt. Pfffft.” – din kollega fnyser åt idén under lunchen.
”Som bäst en övergående trend”, tillägger din programchef. ”De skiljer sig inte från andra projekt.”
Men du börjar se dig omkring i matsalen och kan inte låta bli att känna att de här personer som du respekterar tillräckligt för att dela en måltid med kanske sticker huvudet i sanden.
Vid bordet intill förklarar Germaine från ekonomi för Lateicia från HR hur Gemini rättar hennes formler i Google Kalkylark.
Vid kaffestationen presenterar Paulo en idé om att använda AI och maskininlärning för att omvandla gigabyte av ostrukturerad kundfeedback till användbara insikter.
Vid hissarna har Sonaya ett framtidsinriktat samtal med sin avdelningschef om smidiga AI-stödda processer som dokumenterar och förbättrar sig själva genom användarfeedback.
Till och med Andréa sitter där borta i hörnet och använder Perplexity för att planera sin egen pensionsfest.
AI-projekt. De finns överallt. Och det finns mycket mer att tänka på än huruvida AI kan komma på ett tillräckligt bra förslag på festtema.
Undrar du om din organisation har förmågan att ta sig an projekt som involverar AI? Fortsätt lyssna. Vi ska gå igenom vad organisationer behöver göra för att stödja människor som påverkas av AI och hur de kan få sina medarbetare att tänka likartat när det gäller AI, så att alla kan överleva och blomstra i nästa våg av digital omvandling.
Hej allihop, tack för att ni lyssnar. Jag heter Galen Low och arbetar med The Digital Project Manager. Vi är en gemenskap av digitala yrkesverksamma med uppdraget att hjälpa varandra att utveckla kompetens, bygga självförtroende och skapa kontakter, så att vi kan förstärka värdet av projektledning i en digital värld. Om du vill höra mer om det kan du gå till thedpm.com/membership.
Och om du gillar framtidsinriktade samtal och praktiska insikter om digitalt projektledarskap kan du prenumerera på programmet för veckovisa avsnitt.
Okej, i dag talar vi om nästa våg av digital omvandling som skapas av generativ AI och om hur ett gemensamt tankesätt kring AI kan ta en organisation från sporadiskt, slumpmässigt och ångestfyllt införande till en mer sammanhållen och genomtänkt nytta som lyfter alla.
Med mig i dag har jag Ron Schmelzer, medgrundare av Cognilytica och numera global chef för AI-partnerskap och omvärldsrelationer för PMI Cognilytica vid Project Management Institute.
Ron, tack för att du är här i dag.
Ron Schmelzer: Jag är väldigt glad att vara här. Jag tycker alltid om att prata med dig.
Galen Low: Ja, jag älskar att ha dig tillbaka i programmet och jag har i tysthet följt din resa, nästan som ett fan, under de senaste åren när vi har pratat om Cognilytica, vad du gör där och nu den här sortens sammanslagning med PMI:s ekosystem. Det finns mycket spännande som jag vill fördjupa mig i.
Jag tänkte börja med en het fråga. Den stora frågan, som jag tror knyter an till något som du och jag pratade om tidigare, är att det nuvarande införandet av generativa AI-lösningar har liknats vid datorns, ordbehandlingsprogrammens eller telefonens genombrott – eller i princip vilken stor förändring som helst som snabbt gjorde många roller i arbetslivet mer eller mindre överflödiga.
Så den stora frågan är: Hur kan organisationer stödja människor vars jobb kommer att påverkas av AI inom en nära framtid?
Ron Schmelzer: Jag tror att en del av anledningen till att AI känns så är dess omvälvande karaktär. Vi säger att det förändrar saker, och det är vad omvandling innebär. Det omvandlar, det förändrar en sak till en annan.
Om vi definierar omvandling i det här fallet ser man att många verktyg, särskilt för kunskapsarbetare, förändrar arbetet. Vi har människor vars huvudsakliga uppgift är att hantera information – att föra in information i ett informationssystem, hämta ut information, kondensera den, sammanfatta den, beskriva den, lägga in den i rapporter eller göra saker som att lämna in efterlevnadsrapporter.
Allt detta är nu relativt trivialt för maskiner att göra, medan det inte var trivialt för dem för bara några år sedan. Därför tänker organisationer om. Det icke-omvälvande sättet att göra detta är att någon i rollen använder verktygen för att göra samma saker som tidigare, utan att processen förändras.
De kanske sparar lite kostnader, snabbar upp vissa saker eller förbättrar noggrannheten. Men processen förblir densamma. De organisationer som verkligen förändras tänker däremot om processerna från början. Vi har upplevt detta många gånger.
Före internet gick man till en butik, köpte det som fanns i lager och packade hem det. E-handel var inte bara samma upplevelse fast på nätet. Man behövde tänka om. Vi behövde inte behålla samma idéer om lager och inventering. Samma sak kommer att hända med AI.
Det skrämmande är att AI blir som en slägga i en organisation som inte har förändrat sina processer. Den kommer in och skapar mycket förstörelse och kaos. Den får kanske saker gjorda, men på bekostnad av de befintliga processerna, eftersom processerna inte har förändrats. Människor trängs ut ur processen.
Galen Low: Det är så intressant. Många samtal om AI handlar om att den inte ska ersätta det du gör, utan hjälpa dig att göra samma saker. Det du säger är att en organisation i stället bör skapa en omvälvande vision för framtiden: saker kommer inte att vara likadana, och vi vill inte bara skapa AI-versionen av det vi gjorde tidigare. Vi vill föreställa oss hur arbetet kan se ut, och du har en plats i det. Vi ska hjälpa dig att ta dig dit.
Ron Schmelzer: Jag skulle hävda att sådana omvandlingar faktiskt är svårare att genomföra än att införa teknik. Det är lättare att säga att en maskin ska ersätta vissa steg än att tänka: ”Om jag måste tänka om hela processen, hur skulle den då fungera?” Det är svårare och mer riskfyllt, eftersom man inte vet om den nya processen kommer att fungera, men den skulle kunna få mycket större effekt.
Vi observerade personer som försökte få AI att fungera och såg fyra ungefärliga grupper. Den första gruppen använder inte AI alls. Vi kallar dem åskådare eller observatörer. De är skeptiska, rädda eller tvivlande och vill helst inte göra något med AI.
Den andra gruppen är uppgiftsanvändarna. De gör sitt jobb och använder ibland AI för att skriva ett mejl eller skapa ett kalkylblad, men i grunden har inget annat förändrats.
Den tredje gruppen älskar teknik för teknikens skull. De är tidiga användare och entusiaster. AI är det senaste verktyget: en modell i dag, en annan i morgon och ett nytt verktyg nästa dag. De tycker om upptäcktsprocessen, men förändrar inte nödvändigtvis sitt arbete.
Den fjärde gruppen kallar vi språngtagarna. De är strategiska. De använder inte bara AI för en uppgift, utan förändrar själva uppgiften, jobbet eller det de försöker göra och tänker om det ur ett AI-först-perspektiv. Det är dem vi vill hålla ögonen på, eftersom de på ett ironiskt sätt säkrar sina jobb.
Galen Low: Det finns mycket att ta in där. Det intressanta är kombinationen av att organisatoriskt ledarskap kring AI krävs, samtidigt som den nuvarande ledningen kanske inte har visionen för AI och dess möjligheter. Därför sker mycket på individuell nivå.
Men om organisatoriska ledare kan identifiera språngtagarna och ge dem ett ekosystem där de får utforska och experimentera för organisationens räkning, med mer öppet tänkande, skulle de kunna leda omvandlingen av verksamheten. De bygger ett kollektivt tankesätt kring AI. Det kan inte bara vara upp till enskilda chefer runt om i världen att vara visionära AI-personer. Man måste luta sig mot dem som förstår.
Ron Schmelzer: Jag tänker på krigföringens förändrade natur. I Ukraina började man med traditionella idéer om pansardivisioner, stora truppstyrkor och frontala angrepp. Men krigföringen har förändrats. Vi talar om drönarkrigföring och små, förbrukningsbara enheter som har gjort stora beväpnade angrepp mindre användbara.
I början experimenterade människor med drönare och granater. Det verkade udda och perifert. Sedan kom FPV-drönarna. Det som började i utkanten blev plötsligt kärnan. Det får oss att ifrågasätta även de största arméerna och värdet av en stridsvagn för miljontals dollar.
Det påminner mig om AI-experimenten i utkanten. Om vi avfärdar dem som perifera missar vi den större omvandlingen.
Galen Low: Jag gillar den liknelsen. Krig, överlevnad och andra tvingande omständigheter driver ofta mänsklig innovation. Pandemin, återgången till kontoret och andra sådana krafter tvingar oss att förnya oss.
AI befinner sig i ett liknande läge. Folk säger: ”Det här är intressant. Låt oss se hur det utvecklas.” Det lämnar oss i ett obekvämt utrymme där människor känner sig osäkra och otrygga i sina jobb. Ingen kan säga hur det kommer att sluta, och den psykologiska tryggheten saknas.
Ron Schmelzer: Därför bör organisationer bredda de erfarenhets- och lärandedelar som finns i organisationen. Experimenterandet bör inte isoleras till en särskild AI-grupp eller en enda avdelning. AI påverkar hela organisationen.
Man kan tänka om HR, ekonomi, leveranskedjor och logistik. Varje organisation har ett uppdrag och ett mål. Uppdraget är inte processerna eller tekniken; de är medel för att nå ett mål. AI blir ytterligare en resurs eller ett verktyg som kan hjälpa oss att genomföra uppdraget.
Galen Low: Det är intressant att du beskriver AI som ett verktyg. Många hänvisar till Terminator och frågar om AI ska bli självmedveten och förstöra oss. Det är viktiga frågor, men just nu är AI inte historiens superskurk. Den är en del av bilden, kanske en bakgrundsaktör som påverkar berättelsens riktning. Vi måste bestämma hur vi använder den.
Ron Schmelzer: En sak vi har talat om länge är vad människor bör vara rädda för: att förlora jobbet, superintelligens eller människor som gör onda saker. Men det finns också en rädsla för att mycket makt koncentreras till ett fåtal personer.
Kanske är det ett större och mer omedelbart hot än superintelligens. Vi borde kanske vara mer rädda för ett litet antal människor som har tillgång till all data, alla modeller och alla resurser i världen.
Ett motgift är personlig egenmakt. Människor behöver göra saker för sig själva och använda AI för att förstärka sin egen förmåga. Om man måste sätta sin tillit till något kan det vara bäst att börja med sig själv.
Galen Low: Det är ett bra svar på den ursprungliga frågan. Organisationer kan rusta människor med kunskap. De bör inte låsa in dem eller försöka köpa deras lojalitet. Ge dem verktygen eftersom de har en egen resa, och organisationen kommer sannolikt också att dra nytta av det.
Ron Schmelzer: Jag ska tala om organisatorisk motståndskraft och AI. Om en organisation ska kunna överleva och blomstra trots ständig förändring måste den vara flexibel och anpassningsbar.
Om man är alltför bunden till hur saker görs blir man mindre motståndskraftig. Om man bara automatiserar befintliga arbetsuppgifter och tar bort människor fördjupar man sitt beroende av dagens sätt att arbeta. Då får man färre människor som kan hantera förändring och blir beroende av systemen.
Organisatorisk motståndskraft handlar om att öka lärandets hastighet och förmågan att reagera på förändring. Det innebär att ge människor möjlighet att vara förändringskrafter och driva förändring underifrån, inte bara uppifrån.
Galen Low: Jag tycker mycket om den idén. Många skulle säga att täta processer och många års erfarenhet är det som ska hjälpa oss att klara stormen. Men kanske gäller det inte längre.
Du var med och grundade Cognilytica, en organisation med fokus på AI och projekt. Ni skapade CPMAI-certifieringen för team som levererar AI-drivna lösningar. Vad är skillnaden mellan ett projektteam som bara har erfarenhet av generativa AI-verktyg och ett team som har CPMAI-certifieringen?
Ron Schmelzer: CPMAI skapades eftersom stora organisationer ville veta vilken metod de skulle använda när de införde AI i kärnprocesser. Traditionella projektmetoder fungerar när man bygger programvara eller webbplatser med tydliga leverabler, men man kan inte alltid få AI att göra exakt det man vill.
AI är datadriven. Därför behövs en datacentrerad metod där funktionaliteten styrs av data och inte bara av programmering. Vi tog en datacentrerad metod, CRISP-DM, och utvecklade den så att den blev iterativ, smidig och relevant för AI.
CPMAI är en metod för att driva och hantera projekt där AI inte ger garanterade resultat. Den hjälper organisationer att öka sannolikheten för framgång genom att dokumentera beslut, arbeta i rätt ordning, upptäcka begränsningar och planera hur AI-lösningar ska utvärderas, testas, införas och övervakas.
I dag använder organisationer inom bank, försäkring, läkemedel, bygg, tillverkning och offentlig sektor metoden. Även konsultföretag använder den för att visa att de har en process för att leverera AI-projekt.
Galen Low: Det jag tycker är intressant är att man måste göra saker i rätt ordning. Som projektledare tänker man ofta att man kan iterera när man inte vet exakt vad man bygger. Men en AI-lösning är beroende av ren och tillförlitlig data. Man måste först ta reda på om man har bra data och om man kan få tillgång till den.
Ron Schmelzer: Ja, ibland är själva tillgången till data problemet. Den kan vara inlåst i ett system eller sakna rätt aktualitet. Om du inte kan nå den kommer du ingenstans.
I CPMAI är inköp och införande av verktyg steg fyra. Det första steget är att förstå vilket problem man försöker lösa, om det verkligen kräver AI och om projektet ska fortsätta. Det andra steget är dataupptäckt: vilken data behövs, har man tillgång till den, vilket format har den, var finns den och behöver den säkras eller anonymiseras?
Det kan finnas reglerings-, integritets- eller säkerhetsproblem som gör projektet omöjligt. Det är bättre att upptäcka det tidigt än efter att man har köpt och infört verktyg.
Galen Low: Det är intressant att den första delen handlar om beredskap. Det kan faktiskt finnas en avfart som säger att organisationen inte är redo eller att AI inte är rätt lösning.
Ron Schmelzer: Projektledarens roll är att underlätta processen. Strategerna definierar uppdrag, riktning, mål och krav. De som bidrar individuellt genomför visionen. Projektprofessionella befinner sig i det röriga mellanrummet där de översätter organisationens mål och strategi och samlar rätt resurser för att genomföra visionen.
Om jag fick byta namn på projektledning skulle jag kalla det omvandlingsfacilitering. Det handlar om att underlätta mellan dem som äger resultatet och de resurser som ska skapa det – människor, pengar, lager, teknik och AI.
Galen Low: Det passar också med hur PMI har börjat se på projektledning: större än titeln projektledare. Det handlar om att översätta en vision till genomförande och skapa värde.
När bör en organisation anlita någon med CPMAI-beteckningen, jämfört med att bara samla ett antal språngtagare?
Ron Schmelzer: Jag tycker att alla borde lära sig CPMAI. För språngtagare handlar det inte bara om att behärska de senaste verktygen, eftersom verktygen hela tiden förändras. Man behöver en ram för hur man driver och hanterar AI-projekt.
Organisationer behöver både erfarenhetsbaserat och formellt lärande. Ge människor frihet och psykologisk trygghet att experimentera. Processen att lära sig vad som fungerar och inte fungerar ger organisationen kunskap och motståndskraft.
Jag skulle inte rekommendera att organisationer hittar på egna metoder. Börja med en befintlig metod som redan har prövats. Om man anlitar konsulter eller entreprenörer bör de dessutom kunna visa någon form av meritering. Det är alltför lätt att kalla sig AI-expert bara för att man har använt några AI-verktyg.
Galen Low: Jag gillar den ansvarssidan. Om någon har en CPMAI-certifiering men inte kan sitt jobb, finns det då ett sätt att rapportera det till PMI?
Ron Schmelzer: En certifiering kan inte garantera att någon alltid vet exakt vad de gör. Men det finns ett certifieringsregister, en gemenskap och standarder. Det finns trygghet i att många använder samma metod.
Det viktiga är inte bara själva metoden utan också gemenskapen runt den. Vi hoppas att andra ska bygga vidare på CPMAI, skapa mer material, utbildning och träning och anpassa metoden till olika branscher.
Galen Low: Jag tänker på det som livsmedelssäkerhet. Det är inte bara för chefer; det är ett gemensamt grundlager som hjälper alla att arbeta säkert. När det gäller AI handlar det om att fatta bra beslut tillsammans och följa ett gemensamt arbetssätt som bygger på andras erfarenheter.
Ron Schmelzer: För närvarande har vi en arbetsbok som deltagarna använder under CPMAI-utbildningen. Den är tänkt att ge praktisk erfarenhet. Välj ett problem du försöker lösa och kör det genom hela CPMAI-processen, från början till slut.
Jag tror också att själva lärandet måste bli AI-stött. Lärande utan praktiskt arbete blir teoretiskt. Praktiskt arbete utan lärande kan bli planlöst. Vi bör kombinera lärande och genomförande.
Tänk om CPMAI kunde fungera som en följeslagare under projektet. Du kunde fråga vad du ska göra härnäst, vilket problem du försöker lösa, vilken data du behöver och hur du ska testa och införa lösningen. Då integreras lärandet med genomförandet.
Galen Low: Jag älskar det. I utbildning är det svårt att skala upp praktiska och scenariobaserade övningar eftersom de kräver människor. Men en modell som kan agera som en krävande kund eller intressent och coacha någon genom ett samtal skulle kunna erbjuda praktiskt och riktat lärande.
Ron Schmelzer: Det är omvandling. Vi talar inte bara om att införa ett verktyg på det gamla sättet. Vi tänker om hur saker görs. Det kan bli mer kraftfullt för alla.
Galen Low: Så knyter man ihop alla ämnen. Mina damer och herrar, Ron Schmelzer.
Ron, tack så mycket för att du tog dig tid att vara med i dag. Jag tycker om att ha dig i programmet och uppskattar det du gör. Vi måste ha dig tillbaka.
Ron Schmelzer: Absolut. Jag tycker alltid om att prata med dig och dela detta med din publik. Vi är alla på den här resan tillsammans.
Galen Low: Verkligen.
Okej allihop, där har ni det. Om ni vill delta i samtalet med över tusen likasinnade projektledningsentusiaster kan ni gå med i vår gemenskap! Besök thedpm.com/membership för att läsa mer. Om ni tyckte om det ni hörde i dag, prenumerera och håll kontakten på thedigitalprojectmanager.com. Tills nästa gång, tack för att ni lyssnade.
