Så får du ett jobb som projektledare utan erfarenhet av projektledning

Läs transkriptet:

Vi testar att transkribera våra poddar med hjälp av ett program. Ursäkta eventuella stavfel, eftersom boten inte har rätt 100 procent av gångerna.

Galen Low: Hej allihop, tack för att ni lyssnar. Jag heter Galen Low och arbetar med The Digital Project Manager. Vi är en gemenskap av digitala yrkesverksamma med uppdraget att hjälpa varandra att utvecklas, bli säkra i vår kompetens och knyta kontakter, så att vi kan förstärka värdet av projektledning i en digital värld. Om du vill höra mer om det kan du gå till thedigitalprojectmanager.com.

Okej, idag pratar vi om vilken arbetserfarenhet du behöver för att få en roll som digital programchef – och mer specifikt om frågan huruvida det är bättre att ha djup, specialiserad erfarenhet eller mindre delar av varierad erfarenhet – och hur de olika alternativen kan kräva olika strategier för att få drömjobbet.

Med mig idag har jag Jean Kang, senior programchef på Figma, instruktör på LinkedIn Learning och Maven, samt personen som kanske är mer känd som grundare och ansikte utåt för Path To PM – där hon hjälper yrkesverksamma att byta spår till programledning och utvecklas i sina karriärer.

Jean, tack för att du är med oss idag.

Jean Kang: Jag är så glad över att vara här. Tack för att ni bjöd in mig.

Galen Low: För er som lyssnar har jag nästan förföljt Jean lite, eftersom du verkligen har gjort stort avtryck. Du lyfter fram projekt- och programledning. Du är aktiv på LinkedIn. Du har ett veckobrev. Du är verkligen i rörelse och får saker att hända. Och i mina ögon är du en mycket respekterad förespråkare för området.

Jag tänkte därför: låt oss ta med henne i programmet och höra hennes tankar. Jag tycker att du har en väldigt intressant berättelse, och vi ska prata om hela frågan kring arbetserfarenhet och hur den hänger ihop med att få nästa roll som programchef eller till och med sin första roll som projektkoordinator – och hur man kan väva ihop den berättelsen.

Men innan vi går in på det undrar jag om du kan berätta lite om Path To PM och vad som motiverade dig att börja göra det du gör där.

Jean Kang: Path To PM är mitt varumärke, som jag skapade för att stärka och utveckla nästa generation av projektledare i allmänhet – programchefer, projektledare och så vidare.

Anledningen till att jag skapade varumärket var att människor för ungefär ett år sedan började skicka direktmeddelanden till mig om min resa, om hur jag lyckades byta spår och arbeta på olika företag. Och ännu viktigare: de var verkligen intresserade av hur de själva kunde utvecklas inom programledning.

Galen Low: Jag älskar det. Folk dyker helt enkelt upp i dina direktmeddelanden och säger: Hej, vad är din historia?

Jean Kang: Precis. Ja. Vissa människor är väldigt öppna. Och ibland letar jag faktiskt efter det. Jag tyckte om hur ärliga människor var och, helt ärligt, de tog chansen – så all heder åt dem.

Galen Low: Absolut. Det är rimligt. Vi pratar så mycket om processen att söka jobb.

Vi pratar om jobbportaler och alla finns på Indeed eller LinkedIn när en tjänst annonseras. Sedan finns det ett rekryteringssystem som ska skanna igenom ditt bla bla bla. Men i grunden finns också den här väldigt mänskliga nivån: att prata med människor och ta reda på vad de arbetar med och hur de fick jobbet.

Att lära sig lite om någons väg in i deras yrke eller nuvarande roll. Det handlar inte bara om att skriva rätt ord i ett cv och få en intervju. En del handlar helt enkelt om att lära sig vad man vill göra och hur man tar sig dit. Så jag tycker att det är fantastiskt.

Du nämnde hur många gånger du har bytt spår under karriären. Och jag vet att du inte alls drar dig för att prata om det. Jag tror att jag läste en av dina artiklar där du skrev att du hade gjort sju karriärbyten på mindre än ett decennium. Det verkar vara något som ligger till grund för hur du undervisar om och pratar om projektledning.

Vad fick dig att välja det som hörnstenen i både din berättelse och ditt företag?

Jean Kang: Ja, det är en väldigt bra fråga. Det korta svaret är att jag inte kom på den formuleringen själv. Jag tänkte inte ursprungligen: Oj, jag har gjort alla de här bytena, så låt mig räkna alla jobb jag haft. Det kom faktiskt från ett av direktmeddelandena där någon skrev: Hej Jean, du har bytt spår på så många olika företag.

Jag tror inte att jag har sett särskilt många göra det. Jag skulle gärna vilja höra din berättelse. Det blev som en aha-upplevelse för mig. Just det, du har rätt. Jag har faktiskt bytt spår många gånger under min karriär. Jag har många företagslogotyper under bältet. Jag borde bygga mitt varumärke kring det. Det borde bli min berättelse. Tack vare direktmeddelandena.

Galen Low: All heder åt dig för att du lyckades omvandla det till ett företag. Jag älskar det här externa perspektivet, eller hur? När man tänker: Har jag verkligen den saken? Ja, det har jag. Okej. Och ärligt talat skulle vissa människor säga: Ursäkta, jag har haft en mycket fokuserad karriär. Tack så mycket. Medan jag älskar att du kan titta på det och säga: Ja, jag har faktiskt bytt spår flera gånger, och allas väg är unik. Det finns ingen enda väg uppför karriärstegen.

Det är något vi borde prata om och hjälpa människor att navigera i. Ofta får vi höra: Nej, du får jobb A, som leder till jobb B, som leder till jobb C, som leder till jobb D. Efter 45 år får du din guldpenna och din klocka, eller vad det nu är.

Och jag tror inte att det fungerar så särskilt ofta längre. Ändå har våra tankesätt inte alltid hunnit ikapp idén att många roller faktiskt är mångfacetterade. Det är inte särskilt linjärt, och det är inte så linjärt som människor får det att verka.

Jean Kang: Ja, karriärvägen är linjär. Jag håller med. Och jag vill bara lägga till att berättelsen förändras, särskilt på dagens arbetsmarknad. Människors syn på sådant som tidigare var tabu håller på att förändras. För några år sedan såg man ner på personer som bytte jobb ofta. Jag tror att det förmodligen är därför jag inte kallade mig själv det då. Nu känner jag mig stärkt nog att omfamna det som en del av min identitet, särskilt när jag har en plattform som LinkedIn.

Jag börjar inse att det tilltalar många människor. Det finns många som oss som inte har linjära karriärvägar. Och även vår väg till projekt- och programledning är inte linjär. Ofta kastas man ut i vattnet och får hitta sin väg. Så ser min resa också ut, och jag vet att många känner igen sig i det.

Galen Low: Ja, verkligen. Även i vår gemenskap har vi så många som vi kallar oavsiktliga projektledare, eller hur? Vi bad inte om det. Vi utbildade oss inte till det. Vi råkade bara vara på rätt plats vid rätt tidpunkt – eller på fel plats vid fel tidpunkt, beroende på hur man ser på det.

Och någon sa: Lyssna, kan du leda det här? Du är bra på X, Y och Z. Och vi sa ja. Plötsligt var vi projektledare. Men innan dess hade många av oss helt andra vägar utstakade. Det händer väldigt ofta. Och jag tror att det kan vara mycket värdefullt att ha många olika sorters erfarenhet.

Avslöjande: det är min ståndpunkt. Där tog avsnittet slut. Men jag tänkte att vi kunde gå igenom din resa, eftersom du bor i San Francisco och jag föreställer mig att du hade några ganska intressanta jobbalternativ när du tog examen. Vilket var det första jobbet på din resa med alla dessa byten?

Och vad lärde du dig i den rollen som du använder i din nuvarande roll som programchef, exempelvis inom SaaS-området?

Jean Kang: Mitt allra första jobb efter utbildningen var inom försäljning på ingångsnivå. Min titel var leadutvecklingsrepresentant. Det var i grunden en roll där man ringde kalla samtal till företag och bokade demonstrationer åt kontoansvariga, som sedan skulle slutföra affären. Jag befann mig alltså mitt i försäljningens mest praktiska del.

Lång historia kort: jag var inte lämpad för försäljning. Men egenskaperna som hjälpte mig då – och som jag fortfarande tar med mig från mitt första jobb in i dagens arbete – är exempelvis uthållighet. Man möter mycket avvisande, som du kan föreställa dig. Det påverkar mig inte längre.

Jag tror att en del av anledningen till att jag lyckades med mina byten var att jag inte var rädd för att bli avvisad och fortsatte framåt. Det är viktigt, inte bara när man söker jobb utan också som programchef. Om människor säger nej tar man det inte personligt. Man fortsätter, hittar andra vägar, men ger inte upp.

Den andra delen är envishet och kämpaglöd. Kämparglöd är så viktigt för att fortsätta och inte låta sig rubbas. Och sedan finns det något liknande, men lite mer nyanserat: att omfamna tvetydighet. Inom försäljning vet man aldrig vad man kommer att möta. Samma sak gäller programledning och projekt. Man vet inte om projektet kommer att lyckas.

Man vet inte vilka det kommer att påverka eller vilka man kommer att arbeta med, men man kan inte vara rädd för det. Man måste omfamna det och ta tag i det med hornen först. Det har varit väldigt motiverande för mig, eftersom jag är den typen av person som säger: Ge mig vad som helst, jag tar itu med det. Jag får det gjort. Jag vet inte hur, men jag kommer på det.

Galen Low: Jag tycker om den sammanfattningen av kämpaglöd. Och ja, jag tror att den underskattas. I många samtal jag har med människor om projektledning och om att börja arbeta med projektledning – eller med personer som har gjort det i årtionden – finns föreställningen om att man måste vara ett kontrollfreak och ha ordning på allt.

På ytan ser det ut som att jobbet handlar om att se till att allt följer planen. Men den där motståndskraften och envisheten tilltalar mig verkligen. När jag anställer en projektledare vill jag faktiskt inte nödvändigtvis ha någon som har haft en perfekt serie fantastiska projekt. Det säger inte hur personen hanterar motgångar, tvetydighet, problem eller sådant som inte går enligt plan.

Jag tror att det är själva kärnan i projektledning: på ytan handlar det om att få saker att följa planen, men under ytan handlar det om att ändra riktning, anpassa sig och förändra planen så att allt till slut går ihop. Den faktiska resan är ganska rörig.

Jag började också inom försäljning. Jag ringde inte kalla samtal och arbetade inte med leadgenerering – det är tufft, all respekt för det – men det placerar en i ett tankesätt där man hanterar människor, försöker nå ett mål, blir avvisad och ibland illa behandlad, borstar av sig och reser sig igen. Jag tycker verkligen om det.

Kanske kan vi prata lite om din väg in i projekt- och programledning. Du började inom försäljning och fick så småningom din roll inom projektledning. Vad gjorde eller sa du för att få ett jobb inom projektledning utan att nödvändigtvis ha erfarenhet av projektledning?

Jean Kang: Det här är verkligen frågan värd en miljon. Det hände när jag var chef för kundlösningar. Jag var kundansvarig på Pinterest. När jag började på Pinterest var det fortfarande ett företag i mellanstadiet, före börsintroduktionen och väldigt entreprenöriellt. Man hade naturligt många olika hattar på sig. Även om jag hade en titel som kundansvarig drev jag flera interna teamprojekt och arbetade med olika tvärfunktionella team, som produkt och försäljning.

Jag är glad att jag fick den exponeringen. Det som blev avgörande för mig var att min chef presenterade en unik möjlighet och sa: Det här är mycket viktigt. Vi har ett enormt program som ska lanseras. Vi måste samarbeta med våra största kunder för att flytta över dem till den nya produkten.

Vi behöver helt enkelt få arbetet gjort. Vi vet inte exakt hur det kommer att se ut, men vårt team måste vara involverat. Jag kopplade genast ihop punkterna. Jag tänkte: Det här vill jag sätta mitt namn på och vara involverad i, oavsett vilken form det tar. Så jag tog chansen och räckte upp handen.

Jag sade att jag ville ta ansvar och växte, utan att ens be om lov, in i rollen som en projektledare utan formell titel. Jag optimerade den erfarenheten genom att plocka upp och använda projektledarkunskaper utifrån min egen bild av vad en projektledare gör.

Jag hade ingen titel, men jag hade en uppfattning om rollen. Jag skapade en plan från grunden och fick stöd för den. Jag utbildade ett team i nya processer, samlade teamen, ordnade avstämningar, skapade kommunikationsplaner, följde upp resultat, itererade och identifierade risker. Allt det hände naturligt i rollen.

Det som hjälpte mig mest var att jag byggde upp självförtroende genom den erfarenheten. Det var det första. Självförtroendet hjälpte både mig och andra att inse att jag var bra på det. Min chef sade till mig: Du är en väldigt bra programchef. Och jag tänkte: Jaha, tack för det.

Det gav mig den knuff jag behövde för att börja söka en sådan roll. Pinterest anställde tyvärr inte till den typen av tjänst just då, men det gav mig motivation att söka externt, eftersom jag visste att det var den roll jag ville ha.

Kort sagt var det två saker som hjälpte mig: självförtroendet – att jag visste att jag kunde göra det – och förmågan att formulera mina överförbara färdigheter. Jag kunde säga: Jag har ingen sådan titel, men jag behöver inte titeln, eftersom jag har den här erfarenheten och de här lärdomarna. Det var inte en perfekt resa, men jag lärde mig längs vägen. Det var det som fick mig att sticka ut under intervjuerna och det som människor brydde sig om.

Galen Low: Jag älskar det. Vet du vad? I så många av de här resorna finns en gemensam kärna bakom den stereotypa berättelsen om hur en projektledare börjar. Ibland börjar det bara med att man säger ja till något skrämmande. Du sade att möjligheten drog in dig. Du tänkte inte ens på det som en karriär, men det fanns en chans att göra något.

Du ville sätta ditt namn på det, räckte upp handen och tog fram en plan för att visa varför du borde få rollen. Det var visserligen en intern roll, men jag föreställer mig att du konkurrerade med andra som redan var programchefer på Pinterest och som hade erfarenhet av projekt.

Det jag älskar är att du har rätt: många människor har redan projektledningsrelaterade färdigheter i sina roller utan att se det. De kanske inte vet att de har färdigheter som krävs för att bli bra projekt- eller programchefer. De tänker på vad som kan hända eller inte hända, alltså risker, kommunicerar effektivt med sina team och har teamavstämningar. Det finns nästan ett sätt att arbeta som verkligen lämpar sig för projekt- och programledning.

Jean Kang: Ja, inlärningskurvan är brant, men det handlar också om inställningen. Man måste ge sig själv tillåtelse att inte kunna allt. Man behöver kämpaglöd för att fortsätta och ta reda på saker, be om hjälp när det behövs, utvecklas i rollen och bli bättre.

Galen Low: Det där är så bra. Det intressanta är att ingen har frågat hur bra jag är på att bygga en ansvarsmatris eller på de mer tekniska färdigheterna. Jag tror att det handlar om en kombination av mjuka färdigheter och kämpaglöd, tillsammans med viljan att ta en risk och göra sig synlig.

Man lär sig under vägen och försöker hålla jämna steg. Många har förmodligen varit involverade i ett projekt utan att ha lett det. När jag ansökte om min PMP-certifiering var det som att man behövde flera års erfarenhet av att leda projekt. Men åtminstone då handlade frågan om vilken erfarenhet man hade av projekt, oavsett om man kallades projektledare eller inte.

Det var ett viktigt sätt att bygga upp självförtroendet och inse: Ja, jag har faktiskt gjort sådant. Jag gjorde det i min säljroll och i min roll inom kundservice. Man kan använda det i samtalet eller som en presentation av sig själv och sina färdigheter.

Jag tänkte att vi kunde gå in på några av de svårare sakerna. Jag tycker att du har arbetat inom ett visst område. Vi pratar om Pinterest och om leadgenerering för ett SaaS-företag. Det kan låta ganska relaterat och överförbart. Men många i min gemenskap har mer varierad erfarenhet.

Vissa har varit montessorilärare, bartenders eller elektriker och försöker byta spår till projektledning. Vilka råd har du till någon med en mindre närliggande karriärväg? Hur berättar man historien om varför ens bakgrund kommer att göra en till en fantastisk projektledare?

Jean Kang: Den första övningen jag skulle göra är att ta reda på vad som normalt ingår i en projektledares ansvar. Det är viktigt innan man bestämmer sig för att bli projektledare.

Sedan behöver man fundera på varför man vill bli projektledare. De två sakerna hjälper dig att forma din berättelse när människor frågar varför du vill byta från X till Y. Du måste kunna säga något. Det kan inte bara vara: Det är en attraktiv titel, det är ett visst företag eller jag vill tjäna mer pengar. Även om det förvånansvärt nog är vanliga svar.

Berättelsen måste vara mer övertygande än så. När du väl har bestämt dig för den vägen rekommenderar jag att du letar efter sätt att väva in det du redan vet om att driva projekt. Det handlar om att anta ett projektledartänk.

En person jag hjälpte genom min kurs var en otrolig kraft. Hon hade inte varit programchef tidigare, utan arbetade inom HR och rekrytering. Ändå kunde hon byta spår eftersom hon öppnade sitt sinne och insåg att hon kunde visa de här egenskaperna även om hon inte hade den formella titeln. Jag tror att det blir den största nyckeln för dig.

Ta en lärare som exempel. Jag vet att vissa lärare känner sig överväldigade, men jag har sett många lärare lyckas byta till projektledning. Tänk på alla gånger du behövt samarbeta med olika intressenter eller arrangera evenemang. Du skapar säkert planer, får stöd, arbetar med olika team, planerar evenemang och samordnar.

Det som gör berättelsen övertygande är att du kan visa ett mätbart resultat och formulera vilken påverkan du hade. Det handlar inte bara om hur många projektplaner eller ansvarsmatriser du skapade, utan om vilken effekt det fick. När du berättar den historien blir intervjun mycket enklare.

Då tänker människor: Du har rätt, du skulle bli en riktigt bra programchef eller projektledare. Det handlar om att känna till varför du väljer den här vägen och vilka dina styrkor är. Mycket handlar om mjuka färdigheter snarare än tekniska färdigheter. Du kan lära dig att bygga en ansvarsmatris eller ett ramverk för beslutsfattande.

Det viktiga är att kunna arbeta med människor, kommunicera effektivt och lösa konflikter. Sedan behöver du formulera berättelsen om dina bästa prestationer som faktiskt var projekt. Vad gjorde det till ett projekt? Vilken var din roll? Vilken påverkan hade du på andra? Om du kan koppla det till företagets mål och vision har du ett vinnande argument.

Galen Low: Jag älskar det. Först handlar det om att förstå varför du själv vill ha rollen. Vad driver dig dit? Kanske är det titeln eller pengarna, men vad finns bortom det?

Sedan handlar det om varför den potentiella arbetsgivaren söker en programchef och vad de vill få ut av rollen. Jag tycker om kopplingen till organisationens värderingar och mål. Det är kombinationen av de två sakerna som får det att hänga ihop.

Projektledning är ett område där ytliga samtal skapar många myter. Någon har tagit sin PMP-certifiering, skrivit provet och kan PMBOK utantill. Sedan börjar de arbeta och undrar hur de ska använda alla verktyg samtidigt.

Det handlar inte nödvändigtvis om alla verktyg och tekniker. Det handlar om att skapa resultat. Det handlar om människor som samarbetar för att göra något, vilket kräver mjuka färdigheter och en förståelse för den verksamhetskontext man arbetar i.

Det kräver också förmågan att lära sig snabbt. Det finns ingen som kan allt längre. Om du kan hålla jämna steg och fortsätta lära dig är det rätt ingredienser för en bra programchef.

Jean Kang: Projektledare och programchef är närliggande roller. Jag håller med.

Galen Low: Det är rimligt. Titlarna är ofta förvirrande i vår värld. I din roll handlar programledning om flera relaterade projekt som tillsammans ska skapa ett verksamhetsresultat inom den strategiska färdplanen. Stämmer det?

Jean Kang: Ärligt talat himlar jag ibland med ögonen åt alla olika titlar. Jag tänker: Du är i grunden projektledare. Programchefer är en förlängning av projektledning. Man driver ett projekt, oavsett om det är stort eller litet. Så länge man driver ett projekt är man projektledare.

Galen Low: Det är intressant, eftersom en del av det du undervisar om och skriver om handlar om vägen till projekt- eller programledning och om att ibland byta spår till programledning. Jag har alltid tolkat det som ett förändrat tankesätt: från att leverera ett projekt till att se hur det hänger ihop med en större helhet och vilken påverkan det har.

En bra programchef behöver förstå verksamheten, eftersom programmet är en del av ett initiativ som ska skapa ett strategiskt resultat. Det räcker inte att bara se det som en lista över uppgifter.

Jean Kang: Kursen jag undervisar i på Maven heter Byt spår till programledning. Den handlar om hur du, när du redan är projektledare, kan formulera dina överförbara färdigheter för att ta steget till en mer strategisk roll som programchef.

Galen Low: Jag vill återkomma till en knepig fråga. En del av ditt varumärke bygger på uppfattningen att man inte nödvändigtvis behöver vissa meriter för att få en projektledarroll. Man kan få ett jobb utan PMP. Du gjorde det och det går bra. Vad tänker du om projektledning och utbildning jämfört med praktisk erfarenhet?

Jean Kang: Det här är ett kontroversiellt ämne. Min inställning är att utbildning, intensivkurser och andra kurser är fantastiska om man vill bygga upp sina kunskaper och verkligen brinner för projektledning. Det gäller även andra områden.

Men om målet bara är att växa in i rollen och bli framgångsrik tror jag inte att utbildning är avgörande. Det viktigaste är att lära sig i verkliga situationer, använda färdigheterna och lära sig på jobbet. Någon berättade en gång för mig om skillnaden mellan att anställa en person med alla certifieringar och en självlärd, oavsiktlig projektledare.

Tyvärr stannade personen med PMP-certifieringen inte särskilt länge. De mjuka färdigheterna saknades, trots att personen hade all teknisk kunskap. Alla är olika. Man kan ha både utbildning och erfarenhet och bli mycket framgångsrik.

I mitt fall bygger jag mycket på att lära mig under resans gång. Jag lär mig snabbt och kunde behandla varje projekt som nytt och varje möjlighet på ett företag som ny. Även om jag hade metoder som jag visste fungerade bra måste jag ibland släppa dem, eftersom varje företag och varje grupp arbetar på olika sätt.

Det blev på något sätt mitt hemliga vapen. Jag väljer ut delar och skapar rätt formel för projektet och människorna.

Galen Low: Vi får ofta frågan vad som skiljer digital projektledning från projektledning. Mitt svar är vanligtvis att det är en variant av projektledning, inte något helt annat.

Men flera av de saker du beskriver återkommer alltid i samtal om projekt i en digital kontext. Man kan inte veta allt. Tekniken och trenderna i den digitala branschen förändras snabbt.

Därför kommer inte alla projekt att vara likadana. Man måste vara anpassningsbar och kan inte arbeta på autopilot. Man kanske plötsligt har en språkvetare i teamet. Det betyder inte att man inte kan använda Scrum, men man kan behöva anpassa sitt arbetssätt utifrån människorna, målen och tekniken.

Att lära sig snabbt, använda sina mjuka färdigheter så att alla arbetar i samma takt och vara engagerad i rollen, resultatet och påverkan – det är sådant som binder ihop allt. Det handlar inte om att ha alla recept för ett lyckat projekt, utan om att kunna läsa situationen och förstå hur man tar sig från A till B även när vägen inte är rak.

Jean Kang: Jag håller med. Det är förmodligen en av de bästa färdigheterna, och den blir också en livsfärdighet. Så här tar jag mig an saker i allmänhet.

Galen Low: Precis. Det gäller kanske långt utanför projektledning. Det finns så mycket att lära sig och så mycket att kunna. Anpassningsförmåga är en tillgång.

Jag vill avsluta med en sista fråga. Vi har pratat om dina byten, och jag lägger till information om dem i programanteckningarna eftersom du är så öppen med din karriär.

Om du fick göra om allt, skulle du fortfarande göra alla dessa byten eller försöka investera mer tid i en roll hos en arbetsgivare?

Jean Kang: Förhoppningsvis låter det inte som ett undvikande svar, men kort sagt: ja. Jag ångrar inte ett enda byte. Jag är inte heller den typen av person som vill ångra något i livet, eftersom allt alltid blir en lärdom för mig.

Ibland behövde jag byta spår, inte för att jag ville utan för att jag var tvungen. Jag behövde ett nytt jobb. Ibland behövde jag vara utan jobb eftersom saker händer i livet. Det var viktigt för mig, och det utmanade mig som person och min karaktär.

Man måste vara beredd att göra avvägningar, även svåra sådana, i livet och karriären. Det gäller också projekt. Man måste kunna göra tuffa avvägningar och ta svåra samtal med sig själv och andra. Så jag ångrar inget.

Galen Low: Jag älskar det. Det är inte alls ett undvikande svar. Jag växte också upp med föreställningen att man ska skaffa ett jobb och stanna där så länge man kan, oavsett vad man måste stå ut med, eftersom det är det som får det att fungera.

Men när jag ser på det nu tänker jag att det finns så många situationer som inte bara är giftiga, utan helt enkelt inte passar. Man kan slösa mycket tid om man bara fokuserar på att stanna i en roll i fem år innan man går vidare.

Om det verkligen inte fungerar för dig bör du fundera på att byta bort från rollen eller arbetsplatsen. Det är inte det enda rätta att stanna ett visst antal år. Du lär dig fortfarande så länge du är anpassningsbar och vågar fatta svåra beslut. Det är det som formar resan.

Jean Kang: Jag håller med. En sak jag vill lägga till är att jag aldrig visste om nästa steg skulle bli framgångsrikt. Det finns alltid en viss tvetydighet. Kommer det att fungera? Är det rätt steg? Fattar jag rätt beslut? Jag har haft alla de tankarna.

Det är förmodligen samma tankar som hindrar människor från att lämna giftiga jobb eller chefer. Det finns ett inslag av att satsa på sig själv. Även om det inte fungerar, kan du acceptera det? Litar du på att du kommer att lösa det?

För mig var den tilliten mycket viktig. Jag litade alltid på mig själv. Det kan bero på att jag hade ett fantastiskt stödsystem omkring mig. Därför var jag inte rädd för det värsta möjliga utfallet. I verkligheten finns det värsta utfallet oftast i våra huvuden och inte i det som faktiskt händer.

Galen Low: Jag tycker om hur tvetydighet och självförtroende hänger ihop. Man måste känna sig trygg nog att gå in i det okända och lita på att man kan få det att fungera.

Jean Kang: Precis. Om du tror att du kan, kommer du att hitta ett sätt. Om du inte tror det kommer du förmodligen inte att göra det, eftersom det är berättelsen du berättar för dig själv. Tankesättet spelar en enorm roll för hur saker utvecklas.

Galen Low: Jag älskar det. Det där projektledartänkandet.

Fantastiskt. Jean, tack så mycket för att du ville vara med oss idag. Det har varit väldigt roligt. Innan vi säger hej då, hur kan människor lära sig mer om dig? Har du några intressanta projekt på gång som du vill berätta om?

Jean Kang: Jag älskar den frågan. Jag är mycket aktiv på LinkedIn, så följ och kontakta mig gärna. Skicka ett direktmeddelande – ni är alla välkomna. Nyligen lanserade jag en helt ny kurs på LinkedIn Learning. Den är till för alla som leder ett projekt. Du behöver inte ha den särskilda titeln.

Kursen handlar om hur man kan bli en effektiv projektledare genom att fokusera på sina mjuka färdigheter. Den handlar om att leda genom påverkan.

Galen Low: Fantastiskt. Jag hämtar länken från dig och lägger den i programanteckningarna. Jag kanske går kursen själv. Jag gillar verkligen den idén. Det skulle kunna vara ett helt eget avsnitt. Jag kanske kontaktar dig och bjuder tillbaka dig, men det är spännande. Jag lägger även till en länk till din LinkedIn-profil.

Jean Kang: Fantastiskt. Det här var roligt. Tack för att jag fick vara med.

Galen Low: Tack för att du var här.

Okej allihop, där har ni det. Som alltid: om du vill delta i samtalet med över tusen likasinnade projektledningsentusiaster kan du gå med i vår gemenskap. Besök thedigitalprojectmanager.com/membership för att läsa mer. Om du tyckte om det du hörde idag får du gärna prenumerera och hålla kontakten på thedigitalprojectmanager.com.

Tills nästa gång – tack för att du lyssnade.